åtta diskreta skrytpunkter om folk som inte är helt okända

— en award som innebär att man (om jag förstått det hela rätt) ska skryta om kändisar som man träffat på eller som man rent av känner personligen —

LÅT AWARDEN GÅ VIDARE – plocka upp och skryt allt vad ni orkar!

1. jag var bästis i barndomen med en person som hade träffat en av de stora svenska författarna på 1900-talet genom sin ingifta släkt

2. jag var i min ungdom ledare på ett konfirmandläger samtidigt med en person som häromåret var närvarande och syntes i tv på kronprinsessans bröllop

3. jag har seglat på en båt som tillhörde en person som på den tiden var svåger till en svensk skådespelare som några år innan dess blev känd i tv för att vecka efter vecka spela den förnedrande rollen av mobbad dumskalle i ett program som ansågs vara klassisk svensk underhållning

4. jag har sovit i en lägenhet i samma höghus där en person som blev ökänd för att han försökte göra affärer med en mycket större och kändare svensk affärsman men som tappade sin trovärdighet i direktsändning bodde

5. jag har jobbat på en arbetsplats där (minst!) två svenska Nobelpristagare har varit verksamma

6. jag har varit med och sjungit lite kör (stor blandad kör, inte de vanliga körtjejerna!) på en skivinspelning med medlemmar ur ett av de stora svenska dansbanden, en musikalsångerska, en manlig gammal megastjärna – med svenska mått – från schlager och diverse verksamhet, samt diverse kompmusiker

7. jag har råkat komma ut från en restaurang och – inbillar jag mig – sett en av de stora amerikanska filmskådespelarna komma åkande i en limousine på gatan utanför, då han troligen skulle vara gäst vid en filmpremiär på en biograf nära londonhotellet där jag bodde

8. jag har sjungit i en kör som leddes av en person som tidigare bland annat hade jobbat som dansare på föreställningar där minst en sydsvensk stor svensk kändis fanns på samma scen

29. minne från barndomen !

Den här hade vi förmodligen på skiva hemma, eller så köpte jag den själv senare, eftersom Maria Stader var min idol. Hennes röst är den klaraste man kan tänka sig för en skolad sopran som skall kunna sjunga opera och konsertarior och överrösta en orkester. Nästan ingen sångerska låter så här idag, och inte då heller. Det är goda anlag och fin belcantoträning efter den gamla skolan som gör det möjligt, antar jag. När jag var tio år och härmade det hon sjöng kanske jag kunde åstadkomma en klar sopranton. Bara några år senare var jag definitivt mera på väg att bli en djup, komisk alt än en hög, lyrisk sopran…

och så den “låt” jag lyssnade på antagligen allra flest gånger under en period i 10-årsåldern när jag äntligen hade övertygat mina föräldrar om att jag klarade av att hantera deras fina hifi-skivspelare på egen hand, och slapp använda den gamla radiogrammofonen som de hade tyckt jag kunde spela mina barnskivor på.

Spotify-länkar – Maria Stader sjunger Mozarts “Exsultate, Jubilate” och Ferenc Fricsay dirigerar radioorkestern i Berlin (1954):

första delen
andra delen
tredje delen
fjärde delen

det fanns en enda video på youtube med detta verk när jag letade