onsdag, september 10, 2014

Lingvistiskt tolkningsfönster

http://runeberg.org/faldarul/0385.html




Läste för några dagar sedan en kortnovellsklassiker om ett besök i en cigarrbutik (bilden i bloggen är en illustration tagen från ett helt annat litterärt verk, som dock utspelar sig i samma miljö) och försökte hitta någon intressant öppning för en tolkning av innehållet:

"Jag valde ut en mörk och kantig El Zelo, stoppade den i mitt fodral, betalade den och gjorde mig färdig att gå."

Cigarren är i stort sett den enda karaktären eller saken i hela novellen som betecknas med ett namn. Så vad kan "El Zelo" betyda?

ZELO = CELO = ZEAL = IVER, AVUNDSJUKA, ENTUSIASM, PASSION, ELDHÅG


http://sv.wiktionary.org/wiki/eldh%C3%A5g

(Sedan gick det att göra en historisk-ekonomisk research också, bl a utifrån romanen som illustrationen är ifrån, och därigenom öppna ett tänkbart ekonomiskt och socioekonomiskt tolkningsfönster, som har att göra med vad en cigarr kostade på den tiden.)

tisdag, juni 10, 2014

förgyllda föreskrifter

Grunnar på om somliga kan ha vuxit upp utan att uppleva att det de flesta andra gör mot dem för att vara hyggliga överlappar tillräckligt mycket med vad dessa somliga själva anser vara hyggligt och nödvändigt? Om behoven av att vara god och behoven av att få godhet och omtanke inte går att jämka ihop, därför att den gyllene regeln leder fel - det de flesta anser vara gott bemötande och skulle vilja ha, uppfattas av somliga som jobbigt bemötande och något dåligt man helst vill slippa. Kan det då finnas en risk för att frustrationen över att det inte stämmer leder till att somliga ger upp ambitionen att vara goda och givande, och istället förvrids till att vara likgiltiga för andras behov - eftersom de inte fattar hur och varför de andras, majoritetens, "konstiga" behov skall uppfyllas, när de egna behoven oftast blir så missförstådda? Det är möjligt att jag beskriver mig själv här, men det är också möjligt att jag har väldigt fel, har tänkt dåligt och kanske är orättvis både mot mig själv och andra.

söndag, april 20, 2014

Vitkindad gås

Lärde mig nyligen att de stora fåglarna som går och betar på gräsmattor vid badstränder inte alltid är kanadagäss, utan ofta en mindre art som heter vitkindad gås. De har vackert vitt huvud och en dräkt med skarp kontrast mellan en vit underdel och en svart övre teckning som är rundad nertill.

Enligt fågelboken är deras vanligaste läte ett varnande "ka, ka", men information på nätet säger att lätet kan beskrivas som "kräck, kräck" eller gläfsande småhundar. Själv har jag ibland brukat härma dem för att få flocken att retirera från strandpromenaden, och trodde att de säger "ruoah! ruoah!", för det är vad jag brukar ropa till dem.

länk till info och ljud (källa: Svenska Jägareförbundet)

mera info om arten (källa: Svenska Jägareförbundet)

På skärtorsdagen såg jag två gäss som gick ensamma på en äng där det alltid så här års flödar ner vatten över gräset från en källa, eller snarare kanske från underjordisk avrinning av regnvatten från höjden med vägar och hus, längre upp i backen. Källan är bara en tillfällig reservoar, ett vattenhål bredvid en vägbank, under några skräpiga småträd som ger skydd åt rådjur och andra som vill dricka. Och så kom jag på att det jag trodde att gässen ropade, och vad jag brukat ropa tillbaka, var samma sak som "ruah" eller "ruach" som är hebreiska för ande, vind, andedräkt.