fredag, december 09, 2011

neofreudiansk neuros à la 50-talet

Sitter och läser i en bok som jag en gång lånade av en bekant men lät bli att lämna tillbaka. Och nu är min bekant död sedan många år. Vänder blad till sidan 72 och ramlar in i ett stycke som får mig att häpna och gå till bokhyllan och dra ut en annan bok och börja bläddra, för att se om det finns någon hänvisning till den första i den senare. Nej. Jag hittar ingen. (Det betyder bara att jag inte hittar någon. Och detta är inte en fråga om att diskutera plagiat, så glöm det, om ni trodde att jag var ute efter något sådant. Det intressanta är själva sammanträffandet. Slumpen som ledde till att två situationer beskrivs med liknande ord, och ironin i att tolkningen av vad de betyder har drivit så långt bort åt en annan vetenskaplig kust på den tid som förflutit mellan dem.) Karen Horney skrev detta 1950:

"Den omfattning, i vilken de spontana önskningarna kan hämmas av de inre buden, är häpnadsväckande. Jag anför här nedan ett brev från en patient, som upptäckt sina inre buds tyranni."

Jag såg, att jag var fullständigt oförmögen att  vilja något. Jag ville inte ens dö, och jag ville sannerligen inte 'leva'. Till dess hade jag trott, att min svårighet låg i att jag inte kunde göra något -- oförmögen att uppge min dröm, oförmögen att samla mig, oförmögen att acceptera och behärska min retlighet, oförmögen att bete mig mera mänskligt, vare sig genom viljestyrka, tålamod eller ånger.
Nu förstod jag det för första gången -- jag var bokstavligt talat oförmögen att känna något. (Ja, trots all min berömda överkänslighet!) Hur väl jag kände smärtan -- varje fiber i mitt inre har de senaste sex åren darrat av inre raseri, självömkan, självförakt och förtvivlan! Likväl förstod jag det nu -- allt detta var negativt, var tvångsmässiga reaktioner, allt hade påtryckts mig utifrån; i mitt inre fanns det absolut ingenting, som var mitt eget.

Efter det citerade brevet, börjar bokens författare ett nytt stycke med följande påstående:

"Uppkomsten av simulerade känslor är mest frapperande hos dem, vilkas idealiserade bild av sig själva kännetecknas av godhet, kärlek och helgonlikhet. De borde vara hänsynsfulla, tacksamma, medlidsamma, frikostiga, fyllda av kärlek, och därför inbillar de sig att de har alla dessa egenskaper."

Karen Horney: Att förverkliga sig själv. [Rabén & Sjögrens TEMA-serie. 3:e upplagan. Tryckt 1966. Översättning av Alf Ahlberg. Originaltitel: Neurosis and Human Growth]

Sedan googlar jag boktiteln, och hittar en pdf-fil med en fullständigt underbar tolkning i målningar och citat av där Karin Hansson illustrerar Karen Horneys teorier. Se även en artikel med titeln "Det falska jaget".

onsdag, oktober 26, 2011

Elementens Budskap (ny dikt)

Vinden blåste en gång i persikoträdens
blommande sirlighet, men
nu är det alldeles stilla
och höst överallt.

Regnet föll för en stund sedan,
- eller är det inte förrän i natt det regnar?
tiden står stilla... -
och har tvättat gator och bilar
rena från damm.

Blixten slår ner - en annan gång -
i någon hög tall eller ask, fast
elden är slocknad nu förstås
och endast ett kallt kolstycke är kvar.

Den röda jorden - bara en liten stenkula,
i allt det här gruset -
sjunker sakta i djupet.
Eller går det fort?


(Maria Ljungdahl, vid ett besök i Djursholm och Saltsjöbaden den 21 oktober 2011.)

måndag, oktober 17, 2011

förändringsprat




Här presenterar jag litteraturen inför en planerad men ännu ej producerad kurs i Motiverande samtal (Motivational Interviewing), vilket är en klientcentrerad metod för professionell vägledning.

Böckerna som beskrivs är "Motiverande samtal - att hjälpa människor till förändring" av William R Miller & Stephen Rollnick (översatt av Carl Åke Farbring), och "Motiverande samtal - MI - att hjälpa en människa till förändring på hennes egna villkor" av Tom Barth & Christina Näsholm.

Videons introduktionsmusik är från pianostycket "Jean Sibyl" av Maria Ljungdahl. Noterna finns som onlineutskrift och hittas på http://www.scoreexchange.com/scores/88846.html


(uppföljning: hittade just den här pärlan till blogginlägg angående det tveksamma värdet av att ha duktiga studenter som följer det underförstådda manuset för rollspel i träningssituationer, och håller med om slutsatserna: "The take-home message, however, is that we should never expect real patients to act as if they’re reading off a script from our textbooks.  And as a corollary, we should use caution when taking our patients’ words and making them fit our own preconceived script.  By doing so, we may be fooling ourselves, and we might miss what the patientreally wants us to hear." )

tisdag, september 06, 2011

aktuell brödtext

Såhär gör jag mitt matbröd numera. Receptet utvecklas nämligen med tiden. Poängen med det är dock fortfarande att man skall baka bröd medan man ändå håller på med någonting annat hemma, så att det inte blir så stor affär av det. Degen får vänta, och puttas ner i bunken igen om den jäser över. Man gräddar brödet när man har tid att passa ugnen, och när ugnen inte används till något annat.

Gör så här:

Värm upp vatten i vattenkokare (ta någon extra deciliter när du kokar te, t ex) och blanda med kallt vatten i en måttkanna, känn på temperaturen och måtta genom att hälla av överskottet eller lägga till hett eller kallt vatten, tills det blir 6 deciliter ljummet som är lagom för färsk jäst.

Smula 50 g färsk jäst i en stor plastbunke. Häll på vattnet och rör om med en stor slev.

Tillsätt honung. Gräv upp en redig matsked (riktig matsked, inte mått) honung ur någon burk med en sorts honung som du kanske har köpt av misstag och inte tycker så mycket om att äta som den är. Låt honungen smälta i degspadet.

Rör ner ett par deciliter mjöl i degspadet. Blanda gärna vetemjöl och fullkornsråg (jag använder finmalet rågmjöl ihop med enklaste sortens vetemjöl). Täck över bunken med en handduk och låt stå en kvart ungefär.

Degspadet skall bubbla av jäsning. Rör ner resten av ingredienserna.

1,5 teskedar salt. (Det skall vara ungefär 1 tsk per halvliter degspad om man gör en större eller mindre deg.)

En skvätt matolja.

En näve hela hasselnötter. Eventuellt även russin.

Åtminstone 1 liter mjöl till, med något mera vetemjöl än råg.

Täck bunken och låt den stå tills du har tid att ta hand om degen igen.

Efter att degen jäst upp, kan man tillsätta mera mjöl, men det är bra om degen hålls lös och kladdig hela tiden.

Låt jäsa en eller flera gånger, och tryck ner degen i bunken varje gång.

När det verkar vara läge att grädda brödet, ställer man ugnen på 200 grader och tar fram ett par brödformar eller plåtar och bestämmer vilken form brödet skall ha.

Man kan baka ut det som platta paddor på plåt, men jag gör oftast formbröd.

Att knåda på bakbord är kladdigt, så det kan man hoppa över om man fixar att hantera degen med en träslev i en hand och någon sorts skrapa, matsked eller trubbig kniv i den andra.

Släng upp lagoma och lika stora bitar deg på plåten eller i formarna och tryck till dem lite så de får en bra form med en ganska slät yta. Jämna till med en blöt sked eller kniv om det behövs.

Låt jäsa upp ordentligt före gräddningen.

Grädda i någon halvtimme eller mera, och sedan svalna lindade i bakdukar, gärna på galler.

fredag, maj 13, 2011

åtta diskreta skrytpunkter om folk som inte är helt okända

--- en award som innebär att man (om jag förstått det hela rätt) ska skryta om kändisar som man träffat på eller som man rent av känner personligen ---

LÅT AWARDEN GÅ VIDARE - plocka upp och skryt allt vad ni orkar!

1. jag var bästis i barndomen med en person som hade träffat en av de stora svenska författarna på 1900-talet genom sin ingifta släkt

2. jag var i min ungdom ledare på ett konfirmandläger samtidigt med en person som häromåret var närvarande och syntes i tv på kronprinsessans bröllop

3. jag har seglat på en båt som tillhörde en person som på den tiden var svåger till en svensk skådespelare som några år innan dess blev känd i tv för att vecka efter vecka spela den förnedrande rollen av mobbad dumskalle i ett program som ansågs vara klassisk svensk underhållning

4. jag har sovit i en lägenhet i samma höghus där en person som blev ökänd för att han försökte göra affärer med en mycket större och kändare svensk affärsman men som tappade sin trovärdighet i direktsändning bodde

5. jag har jobbat på en arbetsplats där (minst!) två svenska Nobelpristagare har varit verksamma

6. jag har varit med och sjungit lite kör (stor blandad kör, inte de vanliga körtjejerna!) på en skivinspelning med medlemmar ur ett av de stora svenska dansbanden, en musikalsångerska, en manlig gammal megastjärna - med svenska mått - från schlager och diverse verksamhet, samt diverse kompmusiker

7. jag har råkat komma ut från en restaurang och - inbillar jag mig - sett en av de stora amerikanska filmskådespelarna komma åkande i en limousine på gatan utanför, då han troligen skulle vara gäst vid en filmpremiär på en biograf nära londonhotellet där jag bodde

8. jag har sjungit i en kör som leddes av en person som tidigare bland annat hade jobbat som dansare på föreställningar där minst en sydsvensk stor svensk kändis fanns på samma scen

torsdag, maj 05, 2011

19. från en favoritplatta



Dave Holland - For All You Are


måndag, maj 02, 2011

29. minne från barndomen !

Den här hade vi förmodligen på skiva hemma, eller så köpte jag den själv senare, eftersom Maria Stader var min idol. Hennes röst är den klaraste man kan tänka sig för en skolad sopran som skall kunna sjunga opera och konsertarior och överrösta en orkester. Nästan ingen sångerska låter så här idag, och inte då heller. Det är goda anlag och fin belcantoträning efter den gamla skolan som gör det möjligt, antar jag. När jag var tio år och härmade det hon sjöng kanske jag kunde åstadkomma en klar sopranton. Bara några år senare var jag definitivt mera på väg att bli en djup, komisk alt än en hög, lyrisk sopran...



och så den "låt" jag lyssnade på antagligen allra flest gånger under en period i 10-årsåldern när jag äntligen hade övertygat mina föräldrar om att jag klarade av att hantera deras fina hifi-skivspelare på egen hand, och slapp använda den gamla radiogrammofonen som de hade tyckt jag kunde spela mina barnskivor på.

Spotify-länkar - Maria Stader sjunger Mozarts "Exsultate, Jubilate" och Ferenc Fricsay dirigerar radioorkestern i Berlin (1954):

första delen
andra delen
tredje delen
fjärde delen

det fanns en enda video på youtube med detta verk när jag letade



lördag, april 30, 2011

27. en låt jag önskar jag kunde spela på instrument !

Misty - version med komp av elgitarr



27. en låt jag önskar jag kunde spela på instrument !

Misty - version med komp av elgitarr



fredag, april 29, 2011

26. en låt jag kan spela på instrument !

The Road And The Water - Maria Ljungdahl



26. en låt jag kan spela på instrument !

The Road And The Water - Maria Ljungdahl



tisdag, april 26, 2011

16. avskydd tidigare favorit ?

Det är ingen dålig låt, eller uselt framförande, tvärtom. Men jag har bara slutat tycka att det är fascinerande.



Leonard Cohen: Dance me to the end of love

onsdag, april 20, 2011

15. liknar en beskrivning av mitt själviska ideal(o-)väsen







diverse stycken i chaconne-form av J S Bach och bloggägaren


14. inte en av mina favoritartister? inte?

Annette Peacock - I'm the one



Annette Peacock - Young



Köp albumen från artistens eget bolag.

lördag, april 16, 2011

12. nej tack !

Tänker inte tala om vilken låt av vilket välkänt svenskt band som får mig att se rött (eller möjligen blått) och kräkas av musikalisk och textlig upprördhet över världens enfald, musikens förflackning och språkets förfall. När låten var alldeles ny för några år sedan och låg ute på Youtube som förhandsreklam for bandets kommande comebackalbum gjorde jag bort mig offentligt genom att skrika något motsvarande "usch vilken hemskt dålig låt" i ett kommentarsfält. Fick be om ursäkt en timme senare, då upphovsmannen blev förbannad på mig och hade skrivit något elakt om mig och min brist på talang och berömmelse som kommentar på kommentaren. Både han och jag deletade senare kommentarerna. Och nu finns inte videon kvar heller, så jag slipper länka.

11. en låt av favoritbandet (haha) !

"Epipsychidion - A Soul Within The Soul" för stråkkvartett - noter finns här

I denna version spelar en dator.

"Epipsychidion" is the title of a poem from 1821 by Percy Bysshe Shelley, and the meaning is approximately something like "The story of a soul", or, "A soul within the soul". The poem describes how Shelley, after meeting a young Italian lady, was madly in love, not just with her, but also with the (philosophical) Idea of Love.



söndag, april 10, 2011

9. kan dansa till !

Någons episka fan video till ABBA:s låt "I Let The Music Speak"




Någon annan har mixat ihop en video där ABBA sjunger "Voulez-vous" med musikspåret där de sjunger "I Let The Music Speak". Crazy men fungerar på något sätt.



I Let The Music Speak (A-S von Otter)


8. kan hela texten !

Robert Schumann - Blondels Lied (op 53 nr 1) - nej, det är inte jag som lagt upp videon, och jag är osäker på vem som sjunger (det kan vara Juliane Banse & , på en Hyperion-inspelning som jag just nu inte hittar i hyllan hemma, så jag kan inte jämföra)



Blondel's Song

lördag, april 09, 2011

7. ett speciellt tillfälle !



Vintern rasat ut - Lunds studentsångare

fredag, april 08, 2011

6. påminner om en plats !

Neil Diamond "Dear Father", från albumet om Måsen - detta lyssnade jag ofta på tillsammans med kompisarna på konfirmandlägret, så musiken får mig att tänka på ett vackert område i Roslagen, skirt grön lövskog med en och annan gran och tall, stigar som leder över klippor och sandstränder runt en halvö, ljusa juninätter, oasfalterade smala bilvägar som luktar våt sand, ängar med midsommarblomster och hundkex, en vik med kyligt badvatten, en matsal där man äter husmanskost och dricker fet mjölk eller saft till, och ett litet brunt kapell med stora fönster med utsikt ut mot ängarna.



torsdag, april 07, 2011

5. påminner om någon !

La Nuit - Gilles Vigneault
preview 30 sekunder mp3

itunes download page & preview ( album "Un jour je ferai mon grand cerf-volant" från 1983)

Spotify - La Nuit - Gilles Vigneault

fan video (där man kan titta på konstverk av bland annat Sven Jonsson och Lena Linderholm medan man lyssnar)



TEXT

(möjligen missuppfattad - rättelser kommer efter hand som jag får tips om dem!)

(rättad 1. klockan 20.20, efter hjälp från en vän i Montreal)
(rättad 2. klockan 22.25, efter hjälp från en vän i Blekinge)
(rättad 3. efter midnatt, efter hjälp från en annan vän i Montreal)
(rättad/ändrad 4. 8 april, efter mera hjälp från Gunnar)

La Nuit


Intro: Eb / Eb/D / Cm / Bb7 Ab/C Bb7/D /

Eb Eb/D Cm Eb/Bb
Comme un trappeur, qui retrouve le nord

Cm B5+ Eb/Bb Ab
comme un pêcheur, qui retrouve le port

1) Fm Cm Fm G Cm
2) Cm B5+ Eb/Bb Am7-5
../. ainsi je suis, lorsque la nuit

1)Ab Fm Dm7-5 G
2)Ab Eb/Bb Bb Eb
lève la voile et m'invite à son bord ./.


Comme le chien qui redevient le loup,
Comme le roi qui redevient le fou,
../. ainsi je suis, lorsque la nuit
envoie le vent me donner rendez-vous ./.


Comme un torrent, qui retrouve son cours,
comme un amant qui retrouve l'amour
../. ainsi je suis, lorsque la nuit
colle sa joue à l'épaule du jour ./.


Comme évadé des prisons du pareil
Comme un fuyard des filets du soleil
ainsi je suis, lorsque la nuit
me fait renaître à l'envèrs du sommeil,
ainsi je suis, lorsque la nuit
mouvre ses bras, sans donner de conseil.


The Night

Like a trapper, who finds the North
like a fisherman who finds the port
. /. so I am, when the night
lifts the sail (veil) and invites me on board (to her shore). /.

Like the dog becomes the wolf again
like the king, who becomes the fool again
. /. so I am, when the night
sends the wind to give me an appointment. /.

Like a stream, that finds its course
like a lover, who finds love
. /. so I am, when the night
leans her cheek on the shoulder of the day. /.

Like an escape from a prison of a kind,
like a fugitive from the nets of the sun
so I am, and in the night
I'll be reborn on the other side of sleep,
so I am, when the night
moves her arms, without sharing her advice.


Natten
(svensk tolkning av Gunnar Borén)

Som en jägare som hittar sitt nord
som en fiskare som kommer tillbaka till sin hamn
. /. sådan är jag, när natten
lyfter sin slöja och bjuder mig till sitt sköte. /.

Som hunden, som blir som en varg
som kungen, som blir som en narr
. /. sådan är jag, när natten
skickar vinden med bud om ett möte. /.

Som ett vatten som hittar tillbaka till sitt drag
som en älskare, som hittar tillbaka till sin kärlek
. /. sådan är jag, när natten
trycker sin kind mot gryningenss skuldra. /.

Som kommen från fängelsen av likt,
som en flyende från solens katter
sådan är jag, när natten
får mig att återfödas i dvalans skimmer.
sådan är jag, när natten
rör sina armar utan att ge något råd.



onsdag, april 06, 2011

4. blir ledsen av ! (men det är söta djur i videon!)

"What's new" - Frank Sinatra
alternativ länk

Eftersom EMI:s automatiska markering av upphovsrätt för vissa artisters ljudspår tycks blockera uppspelning av videon på Youtube pga musiken, har jag beslutat att lägga upp en tyst video och så kan man lyssna på låten här på Spotify istället.



Sedan råkade jag schabbla med redigeringen av den "tysta" (dvs musiklösa) videon, så den blev någon minut längre än originalet... Här är ett annat försök att få en alternativ visning av bilderna, gjort med Youtubes eget redigeringssystem, där man kan byta ut musiken i en video till något annat som erbjuds av dem. Det blev något random klassiskt.



tisdag, april 05, 2011

3. blir glad av !

"Major" - Carla Bley & Steve Swallow



måndag, april 04, 2011

2. gillar inte !

EN LÅT JAG AVSKYR



VARFÖR avsky denna? därför att det är en sång man skall kunna sjunga vid väldigt speciella och konstiga tillfällen då man befinner sig på platser och tillställningar som kungen officiellt besöker. Det avskyvärda är att man som de flesta inte kan sången, att den är en smula krånglig och ganska tråkig, och att stämningen sällan är särskilt trevlig och avspänd när man förväntas ställa sig upp och sjunga den. Nationalsången är okej - den tycker jag man kan lära sig utantill och kunna stämma in i när det passar sig. Det är ju mera en gemenskapssång, vare sig man sjunger den högtidligt på en formell tillställning eller brölar lite mer jublande och oordnat på ett idrottsevenemang. Men det "samfällda och enkla" i att hylla monarken med att utbrista i Kungssången har jag inte riktigt insett vitsen med. Möjligen har det att göra med att ritualen känns tveksamt utformad - om det hade varit så att kungen också sjunger kanske det skulle funka bättre. Jag menar inte att han skulle sjunga sin egen låt, liksom, för att deltaga i hyllningen, men snarare att om det gick till som i en mycket vanligare musikalisk hälsningsritual (kyrkligt, musikaliskt, antropologiskt, whatever) att en solist börjar och församlingen svarar med sång. Kungen borde inte komma klivande alldeles tyst, och tiga sig igenom Kungssången. Det blir kognitivt kaos i kommunikationen.


söndag, april 03, 2011

1. favoritlåt !

FAVORITLÅT

"I need you to turn to" - Elton John



LYSSNA också på denna fantastiska version för kör, stråkorkester och blockflöjtsensemble.



0. när man inte har något vettigt att säga med egna ord får man spela musik

Vi börjar här

dag 00 - en låt/ ett musikstycke som du vill ha på första sidan av din blogg

(ljudet är rätt kass på den här videon - minns inte vad jag använde för program för att skapa och redigera filen, men det borde nog göras om, eftersom ljudet wobblar av någon sorts störning eller rundgång, eller så är det bara överstyrt. Vid närmare eftertanke gissar jag att antagligen var det Audacity, men felet var nog mest mitt eget - slarvigt användande av normaliseringspluggen på en dåligt rendrerad mididemo.)



dag 01 – din favoritlåt
dag 02 – din hatlåt
dag 03 – en låt som gör dig glad
dag 04 – en låt som gör dig ledsen
dag 05 – en låt som påminner dig om någon
dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
dag 08 – en låt som du kan hela texten till
dag 09 – en låt du kan dansa till
dag 10 – en låt som får dig att somna
dag 11 – en låt av ditt favoritband
dag 12 – en låt av ett band du hatar
dag 13 – en låt som är guilty pleasure
dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
dag 15 – en låt som beskriver dig
dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
dag 19 – en låt från din favoritplatta
dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
dag 25 – en låt som får dig att skratta
dag 26 – en låt du kan spela på instrument
dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
dag 29 – en låt från din barndom
dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året
dag 31 - en låt du önskar att den skulle finnas

länkar: det ljuva livet mymlan elin grelsson nerd life deluxe nurse rached

torsdag, januari 13, 2011

28. something to miss

Day 28 – Something that you miss

Vad jag saknar?

Just idag saknar jag nog mest min egen pappa S, som gick bort för mer än trettio år sedan. Han fick en stor hjärnblödning den 12 januari 1977, och dog på sjukhuset inom ett dygn efter det.

Nu i höstas försvann också min vän och reservpappa O. Han dog i slutet av september (den 24:e) efter att ha varit sjuk i ett par år.

---

mera tankar:

Jag saknar pappa, och så är det inget mera med det. Fast det är väldigt konstigt att det har gått så många år då han inte längre har varit med. Och väldigt märkligt att jag så sällan har pratat om honom, även under de år de jag tänkte på honom ganska ofta. Och kanske beror det på att folk omkring inte har undrat över om jag saknar honom eller har pratat om honom.

OM det är så, är det fan en sorts hänsyn eller en väntan på att jag själv skall ta upp ämnet som har passerat över till att bli en kränkning - ett osynliggörande och en förnekelse av mitt behov av att få ha en pappa att prata om, och få sörja färdigt.

Inte ens i all den terapi jag gått i har man pratat särskilt mycket om pappa, och inte alls på ett sätt som låtit mig få uttrycka själv vad jag tyckte om honom och varför jag behöver vara ledsen för att han är död, men inte har kunnat vara det. På över trettio år!

Riktigt perverst är det väl att jag har valt att gifta mig med en man som själv hade en pappa (då) som han inte tyckte om och inte umgicks med. Sådant hjälper en ju inte direkt att kunna säga något positivt i största allmänhet om en far. Tvärtom har det ju lett till en massa anklagelser om att jag är larvig som söker fåniga fadersgestalter överallt i världen. Jodå, det är synd om mig - det har väl erkänts - men det helt naturliga faktum att man kan sakna en pappa på riktigt, det har inte speciellt många sagt att de förstår. Bara som en oro över att jag inte växt upp, att något har blivit fel, som något sentimentalt om att vara faderlös och konstig, men utan saklig diskussion.

Inom terapi och psykvården har det knappast hanterats förnuftigare än inom familjen. Man har nästan förutsatt att min pappa var någon som man inte borde sakna, liksom. Vad arg jag blir över att ha blivit manipulerad så…

Han är ju inte här, och han försvann så tidigt att han missade största delen av mitt liv som ung vuxen och som gift och med eget barn. Varför har jag inte kunnat se det som det är? Varför har jag inte kunnat vara ledsen på riktigt?

lördag, januari 08, 2011

26. my fears

Day 26 – Your fears



Det jag fruktar mest av allt är att med förståndet i behåll hamna i en situation där jag försöker kommunicera men ingen vill tro på vad jag säger, alternativt de kan inte höra mig, urskilja samma mönster - eller samma BRIST på mönster i det som andra påstår är meningsfulla sammanträffanden - eller förstå vad det jag säger kan betyda.

Så länge jag inte är ensam om mina tolkningar, känns det bra.

referenser:

Kassandra (wikipedia)

Everyone panic. Or not. (Skeptic blogger Idoubtit)

apophenia (förmåga att se mönster)

"As with most human traits, there is a spectrum of appropriateness. Bereft of apophenia, we find ourselves in an unquestioning, patternless existence where everything occurs seemingly without reason. There is no learning from experience: “Once bitten, twice shy,” becomes “Once bitten, never shy,” and the rhythms of the natural world are unappreciated. At the other extreme we find those such as Strindberg, in whose existence objects and events are drowning in meaning and asphyxiated in over-interpretation. Apophenia, in its more benign state provides us a powerful tool to make sense and safety of the world and people around us. In its more extreme forms, however, it is a well-spring of pseudo-science and nonsense, an irrational leap bypassing reason and rationality." http://www.dbskeptic.com/