måndag, februari 15, 2010

gammalt pekoral

Pärlan

Spar dina tårar, min avlägsna vän.
Sprid inte ut dem på jorden.
Du slösar pärlor på kossor och svin.
Krigarens sorg är förgäves.

Spar dina pärlor, min sörjande vän.
Sänk inte alla i havet.
Låt vind och vatten få vara i fred.
Krigarens flykt är förgäves.

Lyft dina händer, min jagade vän.
Låt alla sorgerna flöda.
Snart växer pärlan i händernas skål.
Riddaren sjunger för evigt.

Såg dig i drömmen, min modiga vän.
Borta var hatet och oron.
Nu har du styrka och kärlek till allt.
Riddaren söker för evigt.

--

håller på med att sammanställa gamla manuskript till en möjlig ny diktsamling, och hittade då den här fullständigt omöjliga dikten!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar