Pajrecept i repris

Det är en del som hittar min blogg när de söker efter pajrecept, så här kommer en uppdaterad version av den Atonala Pajen, med lite bilder.

Ingredienser till pajbotten:

200 g digestivekex (dela ett 400 g paket på mitten)
1 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kanel
1 dl flytande margarin

Ingredienser till fyllningen:

4 äggulor
1 burk sötad kondenserad mjölk
1 dl limejuice (från 2-3 pressade frukter)

P4290738

Slutresultat:

P4290740

Beskrivning:

Krossa kexen i en skål med en träsked. Tillsätt mjölet, kanel och vaniljsocker. Rör ner margarinet. Tryck ut blandningen i en pajform och forma den lite upp mot kanterna. Grädda i 200 grader i 7 minuter. Ta ut och ställ att svalna lite.

Dela äggen ett i taget och separera gulorna från vitan genom att först hälla den hela gulan fram och tillbaka mellan skalhalvorna över en liten bunke där vitan kan rinna ner och samlas (för att användas i någon annan maträtt senare) och sedan stjälpa över gulan i en annan bunke. Torka av bänken som blev kladdig och tvätta händerna. Öppna konservburken och häll ner mjölken över äggulorna. Skrapa ur burken med en sked. Dela limefrukterna och pressa dem. Rör ner juicen i ägg- och mjölkblandningen så att den koagulerar (tjocknar pga att syran i juicen får proteinet i äggen och mjölken att stelna). Låt stå en liten stund. Fyll pajskalet med krämen och grädda i ytterligare 8 minuter i 200 grader.

(kondenserad mjölk är en väldigt nyttig produkt, eller hur? innehåller enligt förteckningen 27 vitaminer/mineraler, mjölk med minst 8 procent fett och 45 procent socker!)

Musicology blogs

Classical music blogs
http://aneverymanforhimself.wordpress.com/blogs-and-forums/

http://www.distancelearningnet.com/blog/2009/top-100-musicology-blogs/

http://paulcarrmusings.wordpress.com/

http://musicalperceptions.blogspot.com/2009/02/snob-musac.html

http://laguayabita.blogspot.com/2008/12/musiblogogy-musiblogoga.html

Phil Ford, november 2007, published speech to AMS meeting.
http://musicology.typepad.com/dialm/2007/11/anarchy-in-the-.html

Don’t Let ’em See You Sweat

Blogs in Music

“People Listen to It” Gabriel Solis and company
amusicology Ryan Raul Banagale and Drew Massey
Coyotebanjo: Music, education, history, culture studies
Dial ‘M’ for Musicology Phil Ford and Jonathan Bellman
ionarts Charles T. Downey
Interesting Music Stuff Colin Homiski
Musical Perceptions Scott Spiegelberg
Popular Songs and Breakfast Foods John Paul Meyers
Postclassic Kyle Gann
The Rambler Tim Rutherford-Johnson
Renewable Music Daniel Wolf
Sandow Greg Sandow
2’23” Philip Gentry
Singing South African-ness Singing South African-ness
SmarterMusic Yuri Broze, Jeff Fowler, Andrew DiMartino, Catherine Cheng Jones
Zeitschichten is a blog about music in Berlin and elsewhere Matthias Röder


MUSICOLOGY BLOGS

Ryan Raul Bañagale and Drew Massey: Amusicology: Musicology in 1,000 Words or Less
Roger Bourland
Avior Byron
Jonathan Bellman, Phil Ford: Dial ‘M’ for Musicology
Mark Connor: Contrasting Periods
Kyle Gann: PostClassic
Victor Grauer: Music 000001
Philip Gentry: 2’23
Nicol Hammond: Singing South African-ness
Linda Kernohan (Miss Music Nerd)
Heebie McJeebie: Classical Pontifications
Michael Monroe: MMmusing
musicology / matters
Brent Reidy: musikwissenbloggenschaft
Alex Ross: The Rest is Noise
Tim Rutherford-Johnson: The Ramble
Greg Sandow
Scott Spiegelberg: Musical Perceptions
Evan Tobias: Catalysts & Connections (expanding dialogue in music education)

BLOG ROLL at Dial M

MUSIC ACADEMICS

2’23”
ByMusic
canon in a different key
Catalysts & Connections
Classical Pontifications with Professor Heebie McJeebie
Contrasting Periods
Coyotebanjo
From Beyond the Stave
inhabiting grammars, dissonantly….
ionarts
Joe Musicology
La guayabita
Likely Impossibilites
MMmusing
Music 000001
Music Matters
Musical Perceptions
Musicology / Matters
musicology in 1,000 words or less — Amusicology
musikwissenbloggenschaft (Brent Reidy)

MUSICALLY MISCELLANEOUS MAYHEM http://miscellaneousmayhem.blogspot.com/
Rebecca Marchand: Music, Mayhem and Miscellaneous

rogerbourland.com
Singing South African-ness
Soho the Dog
Sound Scenes
terminaldegree
Texas Tech University Music Theory
The Black Torrent Guard
The Detritus Review
The Rambler
The Teh-drinking Musicologist
ThoughtLights
wayneandwax.com
Zeitschichten

MORE MUSIC

Alex Ross: The Rest Is Noise
Detritus Hall
DO THE MATH
Greg Sandow
Iron Tongue of Midnight
Mind the Gap
motel de moka
NewMusicBox Chatter
Night Lights Jazz with David Brent Johnson
On An Overgrown Path
parterre box presents Unnatural Acts of Opera
PostClassic: Kyle Gann
Pretty Goes with Pretty
Sequenza21/The Contemporary Classical Music Weekly
soul sides
The Omniscient Mussel
think denk
WFMU’s Beware of the Blog
Zoilus

Elaine Fine: Musical Assumptions
Någon finsk musikvetarblogg som länkade till IASPM-diskussion
Philip Tagg har en blogg?
Copyriot (Rasmus Fleischer)
Svenska musiker som skriver om musikhistoria och analys?
http://mailer.fsu.edu/~mbakan/index.html Michael Bakan World Music Blog
http://downwithtunes.blogspot.com/ Birdseed’s Tunedown (Johan Palme)

http://musica-ficta.blogspot.com/ Musica Ficta (Johan Nordgren)
http://isabellestahl.wordpress.com/ Isabelle Ståhl
http://paparkaka.com/?page_id=1030 Nerd Life Deluxe

www.visarkiv.seMUSICALLY MISCELLANEOUS MAYHEM http://miscellaneousmayhem.blogspot.com/

Barndomen och Sången (musikforskning i praktiken)

Detta var problemet – vem skrev musiken till “Barndomen och Sången”, och när gavs noterna ut?

Jag har inuti ett gammalt pianoalbum – “Ängsblommor” av Fritz Spindler (1817-1905) – hittat fragment av två svenska sånghäften i liggande format, från gissningsvis mitten av 1800-talet. Inget märkvärdigt i sig, men kul därför att jag inte sett det förut.

En sång av “Sätherberg” (antagligen Herman Sätherberg (1812-1897), författaren till “Studentsången” som tonsattes av prins Gustaf) var det enda som fanns med i sin helhet. Andra namn som anges – till höger i noterna, där praxis idag är att skriva kompositörens namn – är [Johan?] Nybom och C.F. Dahlgren. Här tycks det dock vara fråga om textförfattarna, och tonsättarens namn bör då ha stått på de försvunna försättsbladen till häftena.

Pianoalbumet som de låg i har en kartongpärm med blått tyg, övertäckt med marmorerat brunt papper på fram- och baksidan. På en oval etikett står skrivet med svart bläck “231.” och med brunt bläck “Spindler Ängsblommor. 1.2. IJ Crona”. Noterna är bundna i fel ordning, först del 2 i serien “Ängsblommor”, sedan del 1. Försättsbladen till noterna är från en svensk upplaga utgiven av Abr. Hirsch i Stockholm, men själva notbilderna tycks vara från originalplåtar från en tysk utgåva – “Wiesenblumen” (op.65). Pianonoterna har som brukligt var inget årtal, men anges vara tryckta c:a 1868 enligt vad som sägs om ett exemplar av samma sort i biblioteksdatabasen Libris.

Fragment 1:

Kraftigt papper. Ett enda ark – ena sidan numrerad “11”, men baksidan saknar tryck. Liggande format. Innehåller ett notsystem och en textstrof. Musiken är slutet av pianoefterspelet av tonsättning av en dikt av C.F. Dahlgren. Texten handlar om blomsterkransar.

Gissningsvis är detta från ett album från 1831 med sånger för barn av Johan Erik Nordblom, enligt antikvariatsbeskrivningen man kan finna vid en sökning på dahlgren+sång+fortepiano:

Sånger för barn med forte-piano-accompagnement af J. E. Nordblom. Stockholm, Stentryck af Müller, (1831). Tvär 4:o. Litogr. titelblad,+ (blank),+ 3-11 litogr. s. med musik. /…/ Tonssättningar av dikterna ”Stjernorna” och ”Blommorna” av Franzén, ”Hopp och minne” av signaturen Gfm, ”Emmas stjerna” av Böttiger, ”Skridsko-färden” av Hammarsköld och ”Blomsterkransen” av Dahlgren. Tonsättaren Johan Erik Nordblom (1788-1848) var elev till Haeffner, och efterträdde även denne som musikdirektör vid Uppsala universitet, och verkade även som domkyrkoorganist i Uppsala. Han skrev huvudsakligen solosånger, bl.a. till texter av Geijer, men även för manskör. (källa: Centralantikvariatet)

Information om tonsättaren till “Blomsterkransen”, ur Nordisk familjebok (webbpublicerad i projekt Runeberg):

Nordblom, Johan Erik, tonsättare, född d. 12 April
1788 i Upsala, sattes 1803 i handel i Stockholm,
men återkom till Upsala och studerade der musik för
Haeffner 1808—4. Sistn. år blef han musikdirektör
vid Gefle gymnasium, hvilken plats han lemnade 1821
och flyttade till Stockholm, der han 1824 blef lärare
i elementar- och kyrkosång vid Musikaliska akademien
och 1827 akademiens ledamot. Vid Haeffners död (1833)
blef han director musices vid Upsala universitet,
med hvilken befattning han två år senare förenade
organisttjensten vid domkyrkan. År 1846 öppnade han i
Stockholm ett sånginstitut, gjorde senare konstresor
i landsorten och uppträdde som konsertsångare. Död
i Upsala d. 25 Dec. 1848. N. var en god sånglärare
och utbildade flere elever. Hans Sångskola utkom
i tre kurser 1836—40 och antogs vid rikets flesta
läroverk. Som tonsättare röjde han melodisk begåfning
och tjusade sin samtid med visorna Ungmön i lunden,
I fallets stund, Vyss, cyss, Vore du ett ax m. fl.,
och af hans mans-qvartetter sjungas stundom ännu
i dag Härliga land, Forntida minnen samt O, låtom
oss svärja ett fostbrödralag. N. kan sägas i en
del melodier bilda en öfvergång mellan Ahlström och
Geijer, mellan den rent haydnska formgifningen och ett
tydligare anslående af nordiska strängar. Han skref
äfven stycken för orkester, flöjt, fagott o. s. v. —
Tvänne barn till N. blefvo bemärkta på sångarebanan,
nämligen dottern Johanna Maria (född i Stockholm d. 23
Maj 1827), som blef elev af I. A. Berg och sjöng
på faderns turnéer och sedermera i hufvudstaden,
der hon 1853 blef gift med tullkontrollören och
tonsättaren P. A. Ölander, samt sonen Hjalmar Henrik N.
(född i Upsala 1842), som först egnade sig åt
affärsllfvet, men 1864 reste till Amerika, der han
fick studera sång på bekostnad af sångerskan Parepa
Rosa och biträda vid hennes konsertresor. Han har
sedermera med framgång sjungit på engelska teatrar.
A. L.

Fragment 2:

Tunnare och sprödare papper än i fragment 1. Min inte särskilt välgrundade gissning är att det inte är riktigt lika gammalt, alltså inte från 1830-talet, utan kanske från 1850-talet eller senare. Jag jämför då med det begränsade urval jag sett av varierande papperskvalitéer och trycktyper i noter och böcker från 1800-talet.

Liggande format. Tre ark, som hänger samman. Det första är numrerat “3.” respektive “4.” Det andra är numrerat “13” respektive “14”. Det tredje är numrerat “15” på ena sidan och saknar tryck på den andra sidan. Därav drar jag slutsatsen att sidorna kommer från ett nothäfte med totalt 15 sidor.

På sidan 3 finns slutet av en okänd strofisk sång i C-dur och 4/4-takt med fyra verser om vin och flickor. Alla verser utom den första slutar med texten “jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mer, jag vill ha mer”.

På sidan 4 finns början av en sång utan titel, D-dur och 3/4-takt, Andantino con moto. Musiken verkar vara av någon sorts menuett-typ. Texten är av Nybom och börjar “Jag är glad och ung, ingen sorg är tung, ty jag älska kan och sjunga. Kärlek hopp och tro, som små Englar bo uppå barnets späda tunga. Blåser stundom kalt uppå min levnadsstig, Hittar bö- [saknat stycke] -en sorg är tung,”

Enligt “Samlade dikter” (på projekt Runeberg) heter Johan Nyboms dikt “Visa för fattiga barn” och lyder i sin helhet:

Jag är glad och ung,
Ingen sorg är tung,
Ty jag älska kan och sjunga.
Kärlek, hopp och tro
Som små englar bo
Uppå barnets späda tunga.
Blåser stundom kallt uppå min lefnadsstig,
Hittar bönen vägen, himmel, upp till dig.
Jag är glad och ung,
Ingen sorg är tung,
Ty jag älska kan och sjunga.

Blomman är jag lik;
Med det lilla rik,
Klandrar jag ej andras lycka.
Är man blott förnöjd,
Har ock hjertat fröjd,
Gick man än på käpp och krycka.
Kommer dag, så kommer alltid äfven råd,
Och Guds rätter hvila ytterst på hans nåd.
Blomman är jag lik;
Med det lilla rik,
Klandrar jag ej andras lycka.

Derför ung och glad
Båd’ i land och stad
Stämmer jag min lilla visa,
Och i lust och nöd
Och i lif och död
Vill jag Herrans vägar prisa.
Träget arbete och sist en trogen bön
Göra dagen glad och göra qvälln så skön.
Derför ung och glad
Båd’ i land och stad
Stämmer jag min lilla visa.

Enligt “En sjuttioårings minnen” (Carl Rupert Nyblom) sjöngs dessa verser på en norsk folkmelodi när han gick i skolan i slutet av 1830-talet:

“Den Oldbergska skolan var fördelad i klasser, efter
hvad han vill minnas i tre. I den första satt han två
terminer, vår och höst 1838: där inhämtades stafning
och innanläsning samt första grunderna i räkna och
skrifva, allt efter Oldbergs bok »Hemskolan», där
man emellanåt äfven öfvade minnet med att lära sig
åtskilliga där inströdda verser, af hvilka några äfven
sjöngos. Han minns särskildt Nyboms sång för barn,
som började så:

Jag är glad och ung, ingen sorg är tung, med varmt
hjärta kan jag sjunga.

Kärlek, hopp och tro som små änglar bo uppå barnets
späda tunga o. s. v.

Den sjöngs på en välbekant norsk folkmelodi.”

På sidan 13 och överst på sidan 14 i mitt okända notfragment finns slutet av en okänd sång i käck Haydn-aktig (typ äldre tysk dans) 3/4-takt och D-dur. Texten lyder: “Står jag i dalen och ser dig på höjden, Glad såsom fågeln jag flyger dit opp, jag flyger dit opp jag flyger dit opp. O, jag vill dela den himmelska fröjden, sjunga med dig uppå Alpernas topp. Sjunga med dig uppå alpernas topp. A-a-a-a-a….”

Slutligen, på sidan 14 och 15 finns hela musiken och alla verserna till den strofiska sången “Barndomen och Sången”. Tonarten är Ess-dur och den går i 2/4-takt, Andante Amorende (? ser ut att stå “Amorevde”). Textförfattare angiven som Sätherberg. Jag har gjort en avskrift (ej faksimil) av noterna, och de kan ses i form av pdf här. En modern edition som går lättare att spela och sjunga från finns att köpa genom Score Exchange

Jag har sökt på sångens namn och på Herman Sätherberg i bland annat biblioteksdatabaser – och de musikarkiv och notförteckningar som går att leta i online – utan att hitta mera information, så jag vet inte ens vilken av Sätherbergs diktsamlingar den möjligen kan komma från. Förutom de 3-4 mest kända tonsättningarna av hans dikter – “Studentsång” (musik: prins Gustaf), “Längtan till landet” (=”Vintern rasat”, musik: Otto Lindblad) och “Glad såsom fågeln” (musik: prins Gustaf) – har jag hittat enstaka referenser till exempel på att hans texter har tonsatts av bland andra Mathilda d’Orozco (Montgomery) Gyllenhaal, men det fanns många svenska sångkompositörer kring mitten av 1800-talet. Jag har läst vad som står om den epoken och om utgivningen av noter i verket “Musiken i Sverige”, för att få idéer om vem tonsättaren skulle ha kunnat vara. Redan utan att gå till arkiven kan man sedan hitta exempel på noter från tiden genom de faksimilutgåvor av äldre svensk musik som går att beställa på nätet. Exempelsidor finns på Hans Ahlborg Musik. Men där har jag inte hittat någonting som hjälper mig att få svar på frågan om tonsättaren till “Barndomen och Sången”.

v.1.
Sommarhimmel, ljusblå sky,
Stoj och lekar, rosig hy,
Mamas famn och Pappas skänker
ack med saknad än jag tänker
på den sälla barndomstid
Med sitt joller och sin frid!
Med sitt joller och sin frid!

v. 2.
Frö ur jorden växer opp
År från år med rosig knopp;
Vårsky kommer, lärka vaka
Vänder till sin äng tillbaka;
Men till barnets glada vår
Aldrig mer du återgår.

v. 3.
Blott alt längre irra vi
Från dess portar Hvad vi bli,
Hur vi öden må förbyta;
Alla blommor dem vi bryta,
Bära se’n en annan färg,
Vissnade i blad, i märg.

v. 4.
Ty de barnsliga de små
Perlor uti ögon blå,
Känslans himlatårar rinna
Hastigt undan och försvinna:
Der som källan torkat ner
Speglas ingen himmel mer.

v. 5.
Ingen sångarfågels röst
Klingar genom stormig höst:
Ulfven ryter vildt i hågen;
Dimman gråter; kalla vågen
På det stormbebodda haf
Blott sin fradga speglar af.

v. 6.
Men – i sångens sköna frid
Känner jag den fordna tid,
Känner den vid fågelns qvitter,
När i skogens ro jag sitter
Och uti den lätta vind
Torkar daggen från min kind.

v. 7.
Derför är mig sången kär;
Sångens lif en barndom är:
Derför sjung, o sångarhjerta,
Lifvets fröjd och lifvets smärta,
Tills uti en skön minut
Lifvets dickt du sjungit ut.

(Herman Sätherberg)

Uppdatering 5 april 2013: genom Visarkivets utmärkta webbfrågetjänst har jag fått hjälp att konstatera att min gissning var korrekt – musiken till den sång med samma titel och Nordblom som tonsättare som finns i deras arkiv (s. 90 i del tre av “Det sjungande Sverige” tryckt 1875) ser likadan ut som mitt exempel, fast de är från olika utgåvor. Barndomen_och_sangen_Bi_02247_090_0001.pdf

det går inte att få copyright på recept

Idag blir det hungriga slarvmajors namnlösa favoriträtt:

Riv ett par potatisar – King Edward smakar bra – och häll margarin i en uppvärmd teflonbelagd crepepanna. En morot kan få vara med också, om man har det hemma. Spill ut potatisen i stekpannan och tryck ut den mot kanterna och platta till. Salta och vitpeppra lätt. Stek på medelvärme eller mindre, tills undersidan av kakan får vacker färg och den fortfarande råa potatisen blir nästan genomskinlig. Vänd försiktigt och stek vidare på låg värme. Lägg på resterna av gårdagens middag, som med fördel kan ha varit köttfärsröra med kokt vitkål. Så här lagar man det:

Köp lite bra och billig köttfärs. Åtminstone 300 gram, förmodligen 400. Värm en gryta eller stor stekpanna och häll i lite olivolja. Blanda kryddor i köttfärsen direkt i tråget den kom i:

Svartpeppar, salt med jod, fräscht vitlökspulver, spiskummin. Fräs färsen. Blanda ner rester av paprika- coh chilismakande creme fraiche och medelstark tacosalsa. Glöm inte en liten kartong med kokta kidneybönor. Samtidigt:

Koka upp vatten i en stor kastrull. Dela en klyfta vitkål i mindre bitar. Kanske en eller två tum breda. Koka tills kålen blir lagom mjuk. Häll av vattnet och vänd ner i köttfärsröran.

Kid (old poem)

KID

Det luktar människa, säger rådjuret,
när självömkande människor
känt sig manade att ingripa till oskuldens försvar.
Vems oskuld?
Djuret vill aldrig mer se sin skapelse sedan.

Att bryta sig in i en relation –
som den mellan två vänner som känner varandra
tillräckligt för att kunna vila
i några lättjefullt utsträckta meningar i ett brev –
är lika brottsligt.
Efteråt luktar det väldigt främmande om breven.

Ljuset blöder, vätskar ur isskrapade himlar därbortom.
Rinner, kromatograferar – upp från horisonten, ner i bukten –
och spär ut sig
som en trög sockerlösning i ett glas kallt vatten.

Jag tänker en rygg, ärret på en arm, ljusspel bakom huden.
Rysningar av dunkelhet och skugga färdas
genom stenarna och ner igen,
där alla tankar liknar varann.

Minns den gyllene klarheten
när ljuset pressas in i en byggnad,
under trycket av en barvintersöndags regn
i en Tegnérlada på högslätten,
och lågorna bär ett rent flöde av mänskliga röster
som skriver kärlek till nuet på alla försiktigt målade väggar.

Hemkänslor.
Lukten av vedeld genom hela året.
Frusen jord som gör motstånd mot stövlarna.
Förkrympta och bleknade rosor mellan huset och berget.

Prasslande bladrester, fladdrande rödgula lönnbrev –
allt som händer och fötter här ovanpå jorden.

Den där kakelugnen…
Första gången såg jag den knappt.
Det blev en överraskning
att se att den var så grant dekorerad
med målningar, huvudknopp och blanka luckor,
och förstå att den, med sin lyssnande uppsyn,
hade stått där hela tiden. I detta rum
som jag betraktat som ett trångt och fantasilöst behandlingsrum.
Sedan – i drömmen – när kakelugnen
plötsligt befann sig i ett hörn av min egen usla bostad,
och den talade till mig…

Och det andra huset – det gedigna, innehållsrika,
där min lugna klokhetstid väntar –
men jag själv råkade somna i trädgården utan att våga gå in.
Planket. Den ensamma röda dörren
som stod och slog högt uppe i luften,
som en ödelagd själ efter en hjärnblödning.

Bönderna svär och gråter
när de åter kör fast med skördemaskinen
i ett rådjurskid som sökt skydd på åkern.

Jag måste ha barn och djur omkring mig för att inte dö.
Men jag vet sällan vad jag skall ta mig till med dem.
De vill alltid något annat än jag kan.

Plötsligt står jag med ett ungt fruktträd i famnen.
Rötterna är uppe. Det är mitt i vintern. Jag har inte gjort rätt.
I garaget finns räddningen.
Under sladdlampans inburade sken slår trädet ut i blått.

Så sällan man får skratta här, gråter koltrasten
som sitter i teveantennen
på taket till det Funktionalistiska slottet.
Och skatan svarar när hon har lust.

Stenväggarna stänger ute alla naturliga ljud.
Konserverar hushållsmaskinernas surr
och människornas glättiga babbel och lögner.

Klapper med halvhöga marinblå skor över nylackad parkett.
Flygeln har hårda, ostämda strängar.
Man kan inte sjunga –
bara äta och prata och flina ironiskt med munnen.

Nätterna igenom vakar de gröna digitalklockorna
på videon och mikron över de stilmässigt vanställda rummens invånare.
Ännu inga döda råttor i trossbottnarna.

Men det var så länge sedan jag hade feber vid den gatan –
så att oljepannans skakningar skrämde upp mig ur sängen på natten,
när jag drömde om eld och explosioner.
Så långt borta de spindelvävsgrå eftermiddagarna,
när bara rostad råglimpa med björnbärssylt kunde värma mig.
Men också länge sedan jag kunde öva
för revansch i biljardmatcherna.

(Maria Ljungdahl 1993-1999)