fredag, november 07, 2008

Armchair Activism - Soffpotatisprotester

Det kom ett mail i inboxen. Det var inte ett personligt brev bara till mig. Listan på mottagare var lång. Vad gällde det? Ämnesraden var kort som en kvällstidnings löpsedel. Man antogs redan begripa vad det syftade på. Själva texten sade inte så mycket mera.

Någon eller några ej namngivna personer verkade vara upprörda över att någon eller några andra anonyma personer på eget bevåg hade gjort offentliga handlingar tillgängliga på internet. Man ville stoppa detta. Man krävde att informationen raderades. Dessa dokument innehåller nämligen ingående beskrivningar av en tragisk händelse som har drabbat en familj någonstans i Sverige. Händelsen har lett till ett mycket stort mediapådrag under året, så naturligtvis kan man lugnt anta att de flesta har hört talas om vad det gäller.

På den drabbade familjens vägnar - okänt om det var på deras uppdrag, dock - hade dessa anonyma personer startat en protestlista, och med slafsig, känslomässig retorik uppmanades man skriva på och skicka vidare. Det fanns en adress till en kvällstidningsjournalist och anmodan att sända in kopior av namnlistan till denna person efter det att 1000 namn uppnåtts i emailpetitionen, men ingenting sades om ifall journalisten var en av dem bakom utskicket eller ej. Ingen mera information om vart man kunde vända sig för svar på frågor om aktionen, vid vilken tidpunkt kedjan hade startat, var man kunde hitta mera information i sakfrågan, eller hur länge kedjan skulle pågå. Etc.

Ja, precis som det brukar vara, var detta ett tämligen dåligt redigerat kedjebrev, med ett halvdussin tidigare mottagares kommentarer och adresslistor infogade. (Tack - där fick jag emailadresserna till några personer som jag känner, men som inte fanns i min adressbok förut!)

I stället för att ägna trettio känslosamma sekunder åt att klicka på "forward", lägga till mitt namn på protestlistan, välja hela min adressbok som mottagare och sedan - kanske väldigt nöjd med mitt medkännande engagemang i viktiga samhällsfrågor - klicka "send", använde jag trettio mer förnuftskalla sekunder till att googla efter fakta. Särskilt intressant visade det sig vara att få upplysningar om hur "den andra sidan" i den här konflikten såg på händelsen. (Det hör inte hit egentligen, vad jag har för privata åsikter om copyright och fildelning, eller hur jag ser på rätten till integritet och anonymitet på internet, men upplysningsvis kan jag säga att jag sympatiserar med delar av det som Piratpartiet står för, eftersom de driver frågor som de andra partierna inte velat sätta sig in i på allvar. Däremot, när det gäller vad personerna på The Pirate Bay sysslar med som gör bit torrent-trafiken möjlig, har jag ingen speciell kunskap eller uppfattning om ifall deras insatser kan betraktas som ideell eller kriminell verksamhet, eftersom jag inte utnyttjar deras tjänster.)

Sedan klickade jag "reply all" - för att skicka min uppmaning om att "bryta kedjan" till alla som hade fått samma email från samma avsändare idag - raderade hela den tidigare texten, inklusive alla gamla adresser och namn, skrev ett kort meddelande, med bifogade länkar till en text publicerad av representanter för "den andra sidan" och till "Break The Chain", som är en webbplats som "tries to educate the world that e-mail is an unreliable medium for sharing information and that the first step to reducing the amount of junk out there is to stop sending it yourself."

Varför är "soffpotatisprotester" värdelösa och till och med skadliga? Se: Armchair Activism.

Med lite tur blev jag inte svartlistad hos internetleverantören eller den emailtjänst jag använder för att jag nu sände ungefär 270 email samtidigt! Dock har ett stort antal rapporter kommit om att vissa adressater inte varit tillgängliga. Det kan bero på att massmail från obekräftade avsändare inte accepteras i systemen. Den som sänder kedjebrev ligger också dåligt till om en ISP, emailtjänsten, eller (om man sänder från jobbets adress) deras arbetsgivare får för sig att reagera och tillämpa de bestämmelser mot massmail som ofta finns numera. Man kan bli av med sitt emailkonto, eller få det avstängt en tid. Massmail skall gå genom andra typer av emailkanaler (alltså skall man i princip t ex inte få skicka kommersiella reklammail från privata emailkonton) för att accepteras av de system som vidarebefordrar trafiken, eller helst via listservrar eller annat subskriberat system för medlemmar i en grupp.

(This is a description of my reactions to a chain letter with a petition. "Break The Chain" is a website with information about chain letters, fake virus warnings, spam, internet petitions, and other junk mail.)

Andra som bloggat om detta kedjebrev: Eva Elmqvist, Josh på Enligt min humla, Jessika på Tankar om matlagning, blommor och livet, Sundsvalls Tidning.

Uppföljning: Ett annat brev med lögner.

Svenska bloggar: intressant

1 kommentar:

  1. Underbart! Jag hatar kedjebrev och har tidigare gjort mig osams med folk som skickat dem till mig. Jag vet att det är barnsligt av mig men jag kan inte respektera folk som skickar sån smörja. Nu är jag mer taktfull. Tack för tipset om Break the chain!

    SvaraRadera