fredag, november 28, 2008

Trettitalshistoria

Nu har det kommit in en intressant artikel i Expressen som Rasmus Fleischer (Piratbyrån, bloggen Copyriot, m m) sedan ett tag har berättat i sin och andras bloggar att den var på gång. Det handlar om den historiska ideologiska skillnaden mellan tonsättarnas STIM och skivbolagens IFPI. Det nämns i artikeln att Kurt Atterberg (STIM) var kritisk till industrins "glupskhet".

Jag har inte hittat just det citatet, eller någonting alls om synpunkter på eller kontakter med IFPI, men i den biografi över Atterberg som jag har läst, skriven av Stig Jacobsson (Norma 1985, ISBN 91 85846 430), kan man också läsa att den gamle STIM-ordföranden på ålderns höst undrade i sina memoaranteckningar om den starka ekonomiska upphovsrätt han hade kämpat för sedan 1920-talet verkligen behövdes. Femtio års skydd tycktes vara onödigt mycket när den mesta nya musiken var dagsländor. (Jag har inte läst Atterbergs publicerade minnesskrifterna om STIM:s historia - där kan finnas mera att hämta).

Länkat: Copyriot, Expressen, intressant

tisdag, november 25, 2008

November snow


25 november 2008

söndag, november 23, 2008

The Nearest Book (meme)

Rules for this meme:

Grab the book nearest you. Right now.
Turn to page 56.
Find the fifth sentence.

Post that sentence along with these instructions in a note to your wall or on your blog.

Please post your quote in a comment to this post as well.

---

Marshall Berman: kapitel 1: "Goethes Faust: Utvecklingens tragedi," ur "Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet." (Översättning Gunnar Sandin. Arkiv Förlag 1995. ISBN 91 7924 0216)

"Ironiskt nog visar det sig alltså att den lilla världens tillintetgörande av Gretchen utgör en avgörande fas i dess egen förstörelse."

and the next sentence - följande mening lyder:

"Ovillig eller oförmögen att utvecklas i takt med sina barn blir den slutna staden en spökstad."

In English, this is the third and second sentence from the end on page 59, in: "All That Is Solid Melts into Air".

I found this book meme at: Alexandre Enkerli's blog.

fredag, november 21, 2008

Music's Role in an Electronic Age

Jag sitter och bläddrar i gammal och nyare kurslitteratur för svenska musikvetare, för att få ett historiskt perspektiv på dagens debatt om delad kultur på nätet. På 1990-talet var det i huvudsak ännu andra saker än internet som roade, oroade och intresserade forskarna på musikmediaområdet.
Nya media (fysiska media och etermedia) och nya spridningssätt verkade kunna ge fler chansen att lyssna till mer musik från fler platser och kulturer än förut, och fler musiker kunde få möjlighet att spela för en större publik än den lokala.
Å andra sidan fanns det en risk att möjligheterna till ett globalt kulturutbyte krympte därför att den nyaste tekniken i en del fall (som cd-fabriker, satellitteve, bredband) krävde en nivå på tillgängligt investeringskapital och politisk stabilitet (och frihet från övervakning och censurlagar!) som många fattigare länder saknar.
Dessutom var de stora bolagen som styrde både teknikutvecklingen och skivdistributionen på väg att bli fåtaligare, ännu större och mer dominerande. Kanske skulle det hela sluta med att samma fem-tio artisters fem-tio mest populära låtar skulle vara det enda man kunde få höra, vart man än reste i den fysiska eller elektroniska världen?
Musik på internet var ännu mest en utopi, pga den långsamma överföringshastigheten. Promotionssidor för artister kunde ha några musikexempel på 30 sekunder var upplagda, men man räknade med att fansen behövde 10 minuter för att ladda ner en sådan fil så den kunde lyssnas på. De verkliga pionjärbanden hade provat att sända konserter över ISDN-lina till en distanspublik.
Man anade att det fanns något nytt som skulle förändra sättet att se på musikskapande och musikdistribution, men kunde inte riktigt formulera vad det skulle kunna komma att innebära.
Indiebolagen såg möjligheterna med att internet var en arena där storleken inte har betydelse, utan innehållet. De stora aktörerna avvaktade med att utnyttja nätet för musikdistribution, och såg mest nackdelarna - risken för piratkopior av digital musik.

I en antologi om ljudkultur som jag för några år sedan spontanhandlade i bokhandeln på campus när jag besökte universitetet i Frescati (Stockholm) - "Audio Culture: Readings in Modern Music" (2004 ed. Christoph Cox & Daniel Warner. ISBN 0-8264-1615-2) hittar jag till slut en text från 1966 av pianisten Glenn Gould, med titeln "The Prospects of Recording". Efter all mer eller mindre profan debattprosa jag har läst de senaste veckorna låter det som står i hans essä som religiös poesi. Läs gärna hela sidan 124-126 (Google Books, se föregånde länk) för att få sammanhanget:

"The most hopeful thing about this process--about the inevitable disregard for the identity factor in the creative situation--is that it will permit a climate in which biographical data and chronological assumption can no longer be the cornerstone for judgments about art as it relates to environment. In fact, this whole question of individuality in the creative situation--the process through which the creative act results from, absorbs, and re-forms individual opinion--will be subjected to a radical reconsideration."

(...)

"In the best of all possible worlds, art would be unnecessary. Its offer of restorative, placative therapy would go begging a patient. The professional specialization involved in its making would be presumption. The generalities of its applicability would be an affront. The audience would be the artist and their life would be art."

Uppdatering: Ju fler gånger jag läser de där sidorna ur Glenn Goulds text, ju mer övertygad blir jag om att det i hans tankar om inspelningsteknik och (i första hand klassisk) musik 1966 finns mycket som gäller också för vår tids alla sorter av analoga och digitala medier, och för musik och kultur på nätet. Gould talar om att det sker en successiv upplösning av alla hierarkiska strukturer. Det betyder att musiken blir både autonom och anonym, frikopplad från en kreatörs identitet, men samtidigt för sin produktion och distribution beroende av en kedja av hjälpande händer - som inte längre behöver vara närvarande i samma tid och rum. Lyssnaren är också en av dem som påverkar skapelseprocessen.

Länkat: Rick Falkvinge, hax, intressant

Dagens fynd i debatten

"Regeringen måste vänta med det lagförslag om fildelning som den nu förbereder och sätta igång en djupare diskussion."
Citerat från Madeleine Sjöstedts (fp) blogg. och hennes debattartikel i Aftonbladet.


torsdag, november 20, 2008

De skötsamma upphovsmännen är rädda för att göra fel; de fräcka kreatörerna varken frågar eller bryr sig

När jag började fundera på hur det fungerar för upphovsmän som bygger sina verk delvis på andras copyrightskyddade material, så insåg jag att det finns en del saker att säga som alla som tar del av den här s k IPRED-debatten kanske inte har klart för sig.

För dem som inte har en stark distributörsorganisation på sin sida, eller har kontrakt med ett företag som har ekonomiskt intresse av att hjälpa till med publiceringen, så finns ofta väldigt små chanser att på rimliga villkor få tillstånd att använda gammalt material i nya verk. Det räcker inte med den ersättning (royalty) vid framföranden som kommer automatiskt till både den gamla och den nya upphovsmannen efter att verket anmäls som ett 50/50 verk, vilket är standardfördelningen när det är två upphovsmän som samarbetat om ett nytt verk. Detta blir ju samma sak, till exempel, med ny musik till gammal text.

De som kontrollerar rättigheterna till gamla verk som fortfarande är under copyright vill ibland ha mera än det gamla "arbetets" andel i det nya verkets innehåll, som engångsersättning eller andel av framtida inkomster. Ofta vägrar man befatta sig med nya upphovsmän som man inte kan förhandla med genom de vanliga kanalerna, utan som hör av sig direkt.

Det finns så vitt jag vet inga bra system för hur de här gamla copyrightstrukturerna skall handskas med de nya situationer som uppstår när mängder av enskilda aktörer idag har möjlighet att skapa och publicera verk utan att ingå i stora, kommersiella enheter.

Även på det akademiska området finns det, som jag nämnde i en tidigare blogg, en stor osäkerhet kring vad man kan och får göra i sin undervisning och sin publicerade forskning utan att vänta på att någon rättighetsinnehavare ger sitt nådiga tillstånd. Trots att det finns lagar och bestämmelser som beskriver vad som är "allmänintresse", "fair use" och "icke-kommersiellt nyttjande" eller vad det kan heta, finns det en risk för att man råkar på rättighetsinnehavare som kräver betalt för att man citerar från dem när man inom forskningen diskuterar deras verk.

Ett riktigt sorgligt exempel på hur konstigt det kan bli när man lyder copyrightlagens bokstav, är att vissa utgåvor av Bibeln är copyrightskyddade pga att den publicerade texten (översättningen) är kopplad till ett visst förlag eller en viss grupp av bearbetare och översättare.

Jag känner till fall då psalmkompositörer, och andra som skriver kyrkomusik som bygger på Bibelns ord, har undvikit att använda en modernare (och på sätt och vis mera relevant) version av en bibeltext som de tonsatt, och istället tagit orden från en av de mycket äldre (och säkert fina och högtidliga på sitt sätt) översättningarna, därför att de inte orkat med krånglet med att försöka kontakta förlaget och få tillstånd att använda den nyaste versionen.

Uppdatering: Har just läst (efter länk från Anna Trobergs blogg) och kan rekommendera andra att läsa Jan Myrdals förklaring i Expressen om vad som är det väsentliga med upphovsrätt:

"Den avgörande upphovsrätten är den ideella rätten; respekträtten och paternitetsrätten. Den kulturella allemansrätten (för att använda Edenman/Palmes uttryck) är överordnad. Ty den möjliggör människoblivandet."



Länkat: Samtidigt i Uppsala, ledare i UNT, IASPM (international site) , IASPM (us site), Anna Troberg, Jan Myrdal, justitiedepartementet, intressant

Varför jag använder begreppet "copyright" och menar "respekt för arbete"

Som kompositör och författare tycker jag naturligtvis att de som skapar något nytt - av så hög klass att det anses ha "verkshöjd" som det heter - skall ha en viss kontroll över hur deras material sprids och används. Och om möjligt gärna få betalt också för nerlagt arbete.

Upphovsrätt är bra, för det mesta. Det handlar om att visa respekt för skapande arbete. För närvarande betecknar man ofta detta lite slarvigt som "copyright", rätten att kopiera verket.

Eftersom begreppet är så välkänt skriver jag nederst på mina noter (och texter) oftast "copyright", mitt namn, nationalitet, år, och ofta också ett registernummer i STIM. Då menar jag inte att musiker inte får ta en kopia på de noter de printat ut från mina publicerade filer (pdf eller Scorch-sibelius) på internet. För övrigt är de flesta av mina noter gratis att printa, även när de är publicerade på sajter där man kan få betalt per utskrift eller per nedladdning.

Jag menar dock att de skall ha koll på vem som har lagt ner arbetet på att skriva musiken. Spelar man på en offentlig konsert för betalande publik skall musiken rapporteras korrekt till STIM eller liknande. (Tillstånd för litterära uppläsningar hanteras av ALIS.)

Det är absolut inte okay att ta mina noter och publicera dem i eget namn någonstans, varken gratis eller för att tjäna pengar, eller att presentera musiken vid en examen på en musikskola och säga att man har skrivit den själv.

Däremot har jag full förståelse för att musiker ibland behöver arrangera om en not så den passar en given situation bättre. Det är alltid roligt att få veta i förväg att någon tänker göra en liten ändring, så man kan få godkänna den eller ge tips om vad man tycker passar bättre.

Men varför skulle jag ha intresse av att hindra någon från att provlyssna på internet, eller spela min musik och läsa mina texter i sammanhang där reglerna för offentligt framförande inte gäller (eller inte borde gälla, rimligen)?

Den formen av upphovsrätt och kopieringsrätt är bara ett hinder för att kultur i alla former kan spridas och göra samhället intressantare.

Under det senaste året har jag i min egen verksamhet råkat ut för problem med upphovsrätten i två fall.

I det ena fallet har jag i åtta månader försökt få ett vettigt svar från en representant för en välkänd amerikansk kristen författares arvingar om möjligheten att få tonsätta en av hennes dikter.

Jag har musiken klar, jag har bearbetat texten så att den blir sångbar, och jag tror att det kan finnas en marknad för den här sången.

Ingen orkar svara på frågorna i mina mail. Efter ett halvår skrev jag igen till dem. Man lovar att svara inom en vecka, och inget händer.

I det andra fallet har jag skrivit en halvhygglig ny svensk tolkning av texten till en mycket känd bossa nova.

Skrev rent noter, producerade pdf-noter, textdokumentfiler och demoinspelning - allt för att göra det lättare för branschfolk att snabbt bedöma vad det handlade om.

Började maila runt till svenska musikförlag för att fråga vem som äger de svenska rättigheterna till musiken. Blir vänligt bemött och hänvisad vidare. Folk kan sina saker, och håller reda på vem som har vad i förlagskatalogen.

När jag får napp, tar det bara en halvtimme så får jag beskedet att det är lönlöst. Jag kommer aldrig att få tillstånd att publicera eller framföra en egen version av den aktuella sången, därför att man känner till att kompositörens arvingar inte vill ha den sortens spridning av musiken i nya sammanhang.

Jag föreställer mig däremot att det inte kan vara minsta problem med att få tillstånd (man behöver inte ens fråga! det är bara att betala...) om det gällt ett uruselt instrumentalt hissmusikarrangemang av samma gamla bossa nova!

Vad skall vi som ibland får nya idéer när vi tar del av gammalt material ha upphovsrätten till, om det är så här det hanteras i praktiken när någon vill göra rätt för sig och följa reglerna?

Uppdatering: senare kom jag att tänka på rykten jag hört sedan några år i akademiska kretsar om att "fair use" inte alltid verkar tillämpas när rättighetsinnehavare (eller deras representanter i mediaindustrin) tillfrågas om möjligheten att få citera ur musikaliska eller andra verk på föreläsningar eller i avhandlingar. Antingen blir det blankt nej, därför att man inte vågar ge tillstånd till en - för då kommer alla andra och vill ha rätt att göra samma sak för att det då är "fair use", typ fansen som skriver fanzines och bloggar och länkar till youtube, eller vad? - eller så får man tillstånd men då krävs forskarna på enorma ersättningar för att de skall få trycka korta notexempel och citera sångtexter. Ganska konstigt, eftersom artisterna bör tjäna på att få mera uppmärksamhet, som när en musikforskare kanske har valt att ägna flera år åt att skriva om en viss artist eller ett visst band och vill ge ut avhandlingen som en bok som andra musikforskare och fans ur allmänheten skall kunna läsa. Får journalister fortfarande citera fritt ur sångtexter och diktsamlingar när de skriver recensioner?

Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 19, 2008

Copyright and law discussion

Links to articles and blogs:

CyberOne: Law in the Court of Public Opinion (see: RIAA v. Tenenbaum in the News")

technorati page with blog reactions to the article by Rodrique Ngowi

Berkman Center For Internet & Society

Charles Nesson and his blog

Recording Industry vs. The People (blog)


THESE LINKS ARE POSTED ONLY FOR YOUR INFORMATION.

Swedish political discussion about IPRED, file sharing, copyright, pirates, downloading, intellectual property and the recording industry.

tisdag, november 18, 2008

trassel med tidszonerna

Vet inte om någon har noterat det, men jag har trasslat med dateringen av inlägg några gånger, och det ser konstigt ut när bloggen hamnar i en Twingly-lista på en tidningssida. Ibland verkar blogginlägget vara skrivet före artikeln.. Detta beror på att jag varit slarvig med att gissa rätt på vilken tid som bloggen uppdaterats, och bara chansat på ett klockslag - uttryckt i den tidsnotering som jag trodde att bloggen hade som standard. Denna blogg startade nämligen för några år sedan med ambitionen att vara ett samarbetsprojekt för två författare/musiker, vilket det inte i praktiken blev sedan, men tidszonen var inställd efter att visa artighet mot den andre skribenten. Nu märkte jag att inställningarna var ganska fel, och har rättat det. Hädanefter skall inläggen dateras och uppdateras (vid stora redigeringar) efter svensk tid!

Lite blandade tankar och diskussioner

Först några strödda tankar kring konsumentmakt, musikmarknad och kvalitet:

Köp inte grisen i säcken.

Prova först, betala sedan.

Provlyssna/provläs/provkör först - betala när man bestämt sig för att bli "ägare".

Reklamera det som inte håller måttet.

Skicka ut dålig mat i köket igen.

Betala inte för torrt och mögligt bröd.

Betala fullpris för det som skall användas i kommersiellt syfte eller yrkesverksamhet.

Hyr kvalitetsverktyg i stället för att ha snickarboden full av dåliga lågprisvaror.

Dela på jobbet och kostnaden där det är möjligt.

Koppla en PWYC-funktion till nedladdningssidorna, som styr till STIM.

STIM kan administrera och ge registrerade upphovsmän betalt som vanligt, men utan de tvingande musikanvändningstaxor som idag är ett hinder för ny musik.


Sedan vad jag skrev idag i en diskussionstråd om STIM (och deras förslag till ny ersättningsmetod genom internetleverantörerna i FB-gruppen "Stoppa IPRED":

Det vore fantastiskt om STIM kunde förändras, men de är väl förstås till viss del bundna av traditioner och av sina egna (internationella) branschregler? Dock är det väl så historiskt sett, att STIM inte alls är menat att vara en organisation som jobbar för att få betalt av enskilda lyssnare och musikanvändare för stora starka musikaktörers räkning, utan ursprungligen kom till för att enskilda kompositörer behövde skydd (inom Sverige och internationellt) mot kommersiellt utnyttjande från de stora musikaktörerna och bolagens sida!

En bra grej med STIM (och systersällskapen i andra länder) är att de och de andra insamlingssällskapen har funnits med så länge och är (relativt sett) så duktiga på att hantera musikanvändningslicenser och utbetalningar till upphovsmän i musikbranschen. Att de är väletablerade är en garanti för att en eventuell ny form av insamling av avgifter till kreatörerna - frivilliga eller taxereglerade - genom deras kanaler skulle betraktas som något som man vågade lita på. Annars kan jag ju tänka när jag ser "DONATE!" på en enskild okänd kreatörs sida: vad säger att de där pengarna inte går till något helt annat ändamål?

Som kompositör till sånger och andra musikverk som sällan spelas har jag idag ingen som helst nytta av att vara STIM-ansluten. Eftersom jag inte framför mitt material själv (är helt enkelt inte tillräckligt bra musiker för att kunna anordna konserter med inträde, och har också ett handikapp som gör det svårt) så finns det ingen teoretisk möjlighet att jag även om jag skrev mycket mer och mycket bättre musik och fick folk att spela den skulle kunna dra in någon ersättning alls för det jobb jag lägger ner OM all form av ersättning till upphovsmän upphör. Men jag är öppen för att systemet förändras till ett internetbaserat shareware-liknande system: PWYC (Pay What You Can) eller Lyssna/spela först - betala senare, eller något liknande. Kanske genom att man länkar till upphovsmannens konto på STIM från varje plats på nätet där musiken förekommer. Har för mig att en del piratpartister och andra (EFF) har haft idéer åt det hållet?

Som det är nu med STIM's taxor, misstänker jag till och med att det kan vara en nackdel att vara ansluten. Nyskriven musik är dyr att framföra offentligt med legal ersättning. Alltså kan man misstänka att musiker och konsertarrangörer som känner till vad det kostar drar sig för att beställa noter och använda musik från levande men okända kompositörer!

Uppdatering 17:20: den tanke om nya modeller som STIM förespråkar i ett brev till regering och riksdag idag liknar väldigt mycket ett förslag som har funnits att läsa om på deras sajt sedan i våras. Jag är inte så säker på att jag tror på den här idén med att bunta ihop internetabonnemang med STIM-licenser, men det finns en del bra tankar i deras FAQ.


Och, slutligen, så här beskrev jag idag min uppfattning om hur det svenska lagförslaget ser ut, i ett litet utbyte av länkar och synpunkter bland deltagarna på en mailinglista för musiketnologer:

In principle, the law will say (as the related information linked below explains in Swedish) that it is just as illegal to just link or watch an unauthorized music video on YouTube as to participate in a p2p net work, but the former (file download from YouTube = to receive stolen property!) is maybe technically harder to prove, and the intention with the law seems to be to stop the file uploading, not
downloading. I couldn't find this Government text in English, sorry!


http://www.regeringen.se/sb/d/6143/a/55366
(oklart om denna information som publicerades av Justitiedepartementet den 19 december 2005 fortfarande kan antas beskriva verkligheten, och hur nära den ligger den senaste föreslagna lagtexten)

Uppdatering 17:40: Telekombranschen är inte särskilt roade av att få ett större ansvar för att kunderna inte begår brott. De skulle hellre vilja ha ett system där bolagen hjälper till med att erbjuda licensierad upp- och nedladdning av det material som kunderna önskar ta del av.

Uppdatering 20:20: Detta som Niklas Rådström skriver i DN - Vi är inga fripassagerare! - har naturligtvis en plats i dagens diskussion om kvalitet och marknad:

"Konstnärer får ständigt höra att de måste anpassa sig till en marknad. Tonsättare tillsägs att de borde skriva en schlagerhit och författare att de borde skriva deckare. Bortsett från att detta är som att uppmana landets alla allmänläkare att bli plastikkirurger eller poliser att bli livvakter till miljardärer är det även uttryck för en djup okunnighet om hur den marknad ser ut som konstnärerna uppmanas att anpassa sig till.

Landets konstnärer är naturligtvis redan anpassade till den marknad där de är verksamma. Det är en marknad där deras försörjningssituation liknar en annan utdöende yrkesgrupps, den fria bondens. Det är en marknad som aktören i näringskedjans första led i stort sett inte har något inflytande över. Lika lite som den fria bonden har någon vidare möjlighet att påverka mjölk- och spannmålspriserna kan konstnärerna påverka ersättningen för upphovsskyddade verk. Kanske har det att göra med att de flesta marknader handlar om exploatering av andras arbete, något som konstnären och bonden sällan kan göra just därför att de befinner sig i arbetskedjans första led."


Svenska bloggar: intressant

måndag, november 17, 2008

Samtidigt, på andra sidan Atlanten...

...medan det här diskuteras om införande av ett nytt rättsförfarande i Sverige (som innebär att upphovsmän som anser att deras material inte skall delas omkring hur som helst på internet kan komma att få stöd för att kräva ut uppgifter om vem som kan antas ha haft ett visst IP-nummer vid en viss tid) så har en juridikprofessor från Harvard ifrågasatt om motsvarande piratjaktssystem i USA - som varit igång ett tag nu - är förenligt med konstitutionen.

Law professor fires back at song-swapping lawsuits
By Rodrique Ngowi
The Anniston Star
November 17, 2008
http://hosted.ap.org/dynamic/stories/T/TEC_MUSIC_DOWNLOADING?SITE=ALANN&SECTION=HOME&TEMPLATE=DEFAULT

Jag fick just höra från en person på en musikvetarlista (thank you, Juniper!), att det finns en artikel i The Anniston Star där det sägs bl a:
"The professor, Charles Nesson, has come to the defense of a Boston University graduate student targeted in one of the music industry's lawsuits. By taking on the case, Nesson hopes to challenge the basis for the suit, and all others like it.

Nesson argues that the Digital Theft Deterrence and Copyright Damages Improvement Act of 1999 is unconstitutional because it effectively lets a private group - the Recording Industry Association of America, or RIAA - carry out civil enforcement of a criminal law. He also says the music industry group abused the legal process by brandishing the prospects of lengthy and costly lawsuits in an effort to intimidate people into settling cases out of court.

Nesson, the founder of Harvard's Berkman Center for Internet and Society, said in an interview that his goal is to "turn the courts away from allowing themselves to be used like a low-grade collection agency."
(Uppdatering, måndag: det var kanske ingen ny nyhet att Charles Nesson agerar mot RIAA, men om detta inte nämns så ofta i den pågående svenska debatten så betyder det ju att det är fler än jag som har missat det? Här är ännu en artikel om Harvard och Charles Nessons synpunkter på RIAA och fildelarlagen: "This case is going to be worth watching closely. It looks like the RIAA failed in its efforts to tiptoe around the legal bees' nest of Harvard Law.")

Glöm inte heller bort att det finns andra än pirater och advokater och ministrar (*) som jobbar för integritetsfrågor på internet:
här är en sida om fildelningsfrågor från EFF - Electronic Frontier Foundation.

Facebookgruppen har över 39,000 medlemmar.

(*) "Integriteten är alltid en viktig sak för min del, och jag tror att justitiedepartementet är känt för att ha det som en viktig ledstjärna." säger Beatrice Ask i måndagens SvD.

Mera uppdatering, 18 nov 2008 9:50: bland bloggarna jag läste nu på morgonen hittade jag ett intressant brev om hur användarna ser på teknikutvecklingen, skickat från Lunarstorms upphovsman (!?!) Rickard Eriksson till Mary på MinaModerataKarameller. Skall se om jag kan blogga vidare runt det temat senare: konsumentmakt, kulturmarknad, teknikutveckling. 

Och de svenska politikerna fortsätter förhoppningsvis att lära sig nya saker om teknikutveckling, juridik och integritetsfrågor.


Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 12, 2008

Stoppa IPRED nu!

Jag följer debatten om IPRED, men har just nu inget att tillägga i sakfrågan, så jag väntar med att skriva något eget om vad som händer i debatten. Att publicera åsikter hit eller dit är heller inte vad min blogg "Beyond Good And Atonal" handlar om. Det finns en kampanjsida - se länken under deras logga överst i högerspalten. Det finns en Facebookgrupp, som idag tycks ha över 25,000 medlemmar.

Uppdatering: alldeles nyss kom det in en debattartikel i SvD av Anders Mildner, som diskuterar hur sociala medier (internetnätverk, etc) gör opinionsbildning utan hierarkistyrd organisation till en mardröm för dagens politiker, som är tränade att debattera med enskilda representanter för motståndarna i en viss fråga. 
"Realpolitiskt blir läget ännu mer känsligt eftersom denna arga massa sitter på världens mest kraftfulla verktyg för att föra ut just detta budskap till resten av väljarkåren."
"Engagemanget – i vilken fråga det än må vara – är bara ett klick bort. Och i många fall räcker det också med det där enda klicket för att aktionen ska ha något slags effekt."
Som i frågan om kedjebreven är det alltså på sätt och vis alldeles för lätt att delta i en protest av något slag. Man klickar, och så är det klart! Men till skillnad från kedjebrev, så är Facebookgrupper säkrare mätare på hur många och vilka personer som protesterar. Tekniken i det sociala nätverket tar hand om den saken.

Svenska bloggar: intressant

tisdag, november 11, 2008

Mer om kedjebrev

Idag läste jag i DN från 08-11-09 om ett annat kedjebrev som sprider lögner och missuppfattningar:
Ett kedjebrev om Förintelsen cirkulerar just nu i Sverige. Men uppgiften om att skolor i Storbritannien inte längre undervisar om Förintelsen är falsk.

ischa01 kommenterar DN-artikeln.

Min tidigare blogg om kedjebrev och namninsamlingar i emailform.

måndag, november 10, 2008

Young artist



(picture by Anders Ljungkvist, "Church, door, key, earth, sky", painted some time between 1983 and 1987)

Found this delightful work of art the other day, when I wanted to test a new printer/scanner and looked in a drawer for suitable old photos and pictures. Anders did this when he was around 6 years old, I believe, but I'm not sure - it could have been later, since the original had a sticker with his name on it, and it looks like the handwriting of an older child. Ah, of course you should always write the date and the name of the artist on the back of the painting/drawing when you get it from him, but we tend to forget that time flies and that we forget things so easily...

fredag, november 07, 2008

Armchair Activism - Soffpotatisprotester

Det kom ett mail i inboxen. Det var inte ett personligt brev bara till mig. Listan på mottagare var lång. Vad gällde det? Ämnesraden var kort som en kvällstidnings löpsedel. Man antogs redan begripa vad det syftade på. Själva texten sade inte så mycket mera.

Någon eller några ej namngivna personer verkade vara upprörda över att någon eller några andra anonyma personer på eget bevåg hade gjort offentliga handlingar tillgängliga på internet. Man ville stoppa detta. Man krävde att informationen raderades. Dessa dokument innehåller nämligen ingående beskrivningar av en tragisk händelse som har drabbat en familj någonstans i Sverige. Händelsen har lett till ett mycket stort mediapådrag under året, så naturligtvis kan man lugnt anta att de flesta har hört talas om vad det gäller.

På den drabbade familjens vägnar - okänt om det var på deras uppdrag, dock - hade dessa anonyma personer startat en protestlista, och med slafsig, känslomässig retorik uppmanades man skriva på och skicka vidare. Det fanns en adress till en kvällstidningsjournalist och anmodan att sända in kopior av namnlistan till denna person efter det att 1000 namn uppnåtts i emailpetitionen, men ingenting sades om ifall journalisten var en av dem bakom utskicket eller ej. Ingen mera information om vart man kunde vända sig för svar på frågor om aktionen, vid vilken tidpunkt kedjan hade startat, var man kunde hitta mera information i sakfrågan, eller hur länge kedjan skulle pågå. Etc.

Ja, precis som det brukar vara, var detta ett tämligen dåligt redigerat kedjebrev, med ett halvdussin tidigare mottagares kommentarer och adresslistor infogade. (Tack - där fick jag emailadresserna till några personer som jag känner, men som inte fanns i min adressbok förut!)

I stället för att ägna trettio känslosamma sekunder åt att klicka på "forward", lägga till mitt namn på protestlistan, välja hela min adressbok som mottagare och sedan - kanske väldigt nöjd med mitt medkännande engagemang i viktiga samhällsfrågor - klicka "send", använde jag trettio mer förnuftskalla sekunder till att googla efter fakta. Särskilt intressant visade det sig vara att få upplysningar om hur "den andra sidan" i den här konflikten såg på händelsen. (Det hör inte hit egentligen, vad jag har för privata åsikter om copyright och fildelning, eller hur jag ser på rätten till integritet och anonymitet på internet, men upplysningsvis kan jag säga att jag sympatiserar med delar av det som Piratpartiet står för, eftersom de driver frågor som de andra partierna inte velat sätta sig in i på allvar. Däremot, när det gäller vad personerna på The Pirate Bay sysslar med som gör bit torrent-trafiken möjlig, har jag ingen speciell kunskap eller uppfattning om ifall deras insatser kan betraktas som ideell eller kriminell verksamhet, eftersom jag inte utnyttjar deras tjänster.)

Sedan klickade jag "reply all" - för att skicka min uppmaning om att "bryta kedjan" till alla som hade fått samma email från samma avsändare idag - raderade hela den tidigare texten, inklusive alla gamla adresser och namn, skrev ett kort meddelande, med bifogade länkar till en text publicerad av representanter för "den andra sidan" och till "Break The Chain", som är en webbplats som "tries to educate the world that e-mail is an unreliable medium for sharing information and that the first step to reducing the amount of junk out there is to stop sending it yourself."

Varför är "soffpotatisprotester" värdelösa och till och med skadliga? Se: Armchair Activism.

Med lite tur blev jag inte svartlistad hos internetleverantören eller den emailtjänst jag använder för att jag nu sände ungefär 270 email samtidigt! Dock har ett stort antal rapporter kommit om att vissa adressater inte varit tillgängliga. Det kan bero på att massmail från obekräftade avsändare inte accepteras i systemen. Den som sänder kedjebrev ligger också dåligt till om en ISP, emailtjänsten, eller (om man sänder från jobbets adress) deras arbetsgivare får för sig att reagera och tillämpa de bestämmelser mot massmail som ofta finns numera. Man kan bli av med sitt emailkonto, eller få det avstängt en tid. Massmail skall gå genom andra typer av emailkanaler (alltså skall man i princip t ex inte få skicka kommersiella reklammail från privata emailkonton) för att accepteras av de system som vidarebefordrar trafiken, eller helst via listservrar eller annat subskriberat system för medlemmar i en grupp.

(This is a description of my reactions to a chain letter with a petition. "Break The Chain" is a website with information about chain letters, fake virus warnings, spam, internet petitions, and other junk mail.)

Andra som bloggat om detta kedjebrev: Eva Elmqvist, Josh på Enligt min humla, Jessika på Tankar om matlagning, blommor och livet, Sundsvalls Tidning.

Uppföljning: Ett annat brev med lögner.

Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 05, 2008

Sexualmoral och Bibeln

För några veckor eller någon månad sedan satt jag på ett kafé och diskuterade med några kvinnor. En av dem nämnde att hon hade läst Bibeln för att lära sig mera om vad det stod för intressanta saker i den som gjorde att folk kunde vara religiösa. Naturligtvis hade hon reagerat med avsmak och förskräckelse när hon kom till de obegripligt grymma historierna i Gamla Testamentet. Hon nämnde att det var något med en man som kom till en stad där han var främling, och blev gäst hos en av dem som bodde i staden. Då hände det att huset blev omringat av män från staden som ville att värden skulle lämna över sin gäst till dem så de kunde få ligga med honom. Men det fick de inte. Däremot skickade man ut en av döttrarna ur huset, som ersättning.

Jag gick hem och började slå i Bibel och bibelkommentarer. Vad stod det egentligen, och vad kunde det betyda? När jag hade funnit texten och en parallelltext, skrev jag ett brev till mina vänner från kaféet:

Det var intressant att vi kom att tala om Bibeln och religioner. Det är inget jag tänker så ofta på numera, men jag har alltså tidigare haft vissa funderingar på att utbilda mig inom teologi, trots mitt gediget skeptiska arv och min förvärvade intellektuella hållning, som gjort att jag passat väldigt illa in i de kyrkliga kretsar jag genom åren besökt. Jag tar dina exempel som utgångspunkt för en betraktelse om släktkonflikter, främlingskap, barbari och moral!

Historien du nämnde som problematisk finns i två versioner i GT, och ingen av dem lyder exakt som du mindes den. Det blev aldrig fråga om att offra någon oskyldig dotter, utan flickorna i historierna slapp undan detta öde. Den dam som i ett fall offrades i det grymma spelet mellan gästfrihetens moraliska krav och yttervärldens hånfulla och hotfulla krav om insyn och utnyttjande av främlingarna, var en stackars bihustru. Men redan detta övergrepp ansågs vara så sällsynt vidrigt att det ledde till inbördeskrig mellan släktena i landet, och den yngsta grenen var nära att utrotas. Till slut bestämde man sig för att rädda den yngsta klanen, genom att så att säga tillföra dem nytt blod, det vill säga nya gener i form av hustrur från en annan del av landet. Man skickade dit några unga kvinnor som hade tagits tillfånga på andra håll och ändå skulle ha dödats som man gjorde med fiender och dem som begått svåra moraliska fel.

Den första historien, som alltså bör ha varit känd när den andra berättades, finns i Första Mosebok. Där, i kap 19, handlar det om två änglar som besöker Lot (Abrahams brorson) i Sodom, strax innan den staden och Gomorra skall förstöras av Gud. I kapitlet innan har Abraham förhandlat med Gud och fått löfte att städerna inte skall gå under om det finns tio rättfärdiga män där. Guds utgångsbud är att det måste finnas åtminstone 50 rättfärdiga i befolkningen, men Abraham prutar och prutar tills de kommer överens om att tio räcker. Lot bjuder in änglarna (som ser ut som vanliga män) i sitt hus, och de äter middag.

När de skall sova blir huset omringat av samtliga män i Sodom, som kräver att få de två främlingarna att ligga med (detta står i klartext i senaste Bibelöversättningen, inte omskrivet som ”känna”). Lot erbjuder dem sina två orörda döttrar i stället, för att inte svika gästfrihetens lagar - främlingarnas liv och bekvämlighet som han har garanterat dem med sin inbjudan är första prioritet. Änglarna räddar Lot och döttrarna, och slår angriparna med blindhet. Sedan säger de åt Lot att det är dags att fly, eftersom staden är dömd. Det finns inte ens tio rättfärdiga män där. Lot är ensam rättfärdig, av alla män i staden. Under flykten vänder sig Lots hustru om för att se vad som händer med städerna, men straffas med att förvandlas till salt. Det var inte tillåtet att vända sig om och bevittna förödelsen. Lot bosätter sig i Soar, en liten stad i närheten, tillsammans med de två döttrarna som också överlevde flykten. Efter ett tag ger de sig av från den staden också, och bosätter sig i en grotta. Döttrarna blir desperata i detta isolerade liv, och ser ingen möjlighet att finna män att gifta sig med så att de kan bli "riktiga kvinnor". De bestämmer sig för att förföra sin far, en i taget, efter att de har gett honom för mycket vin två kvällar i rad, så att han sedan inte förstår vad som händer under natten. Så blir de stammödrar åt två nya folkslag.

I den andra versionen av historien, i Domarboken kap 19-21, sägs att "på den tid då ingen kung fanns i Israel", då "var och en gjorde som han själv fann gott", hade en levit tagit sig en bihustru som var från Betlehem i Juda. Hon blev arg på honom (alternativt: hon var otrogen; detta är en annan tolkning av originaltexten) och flyttade hem till sin far igen. Leviten följde efter, och stannade i fem dagar hos svärfadern, som tjatade att han skulle stanna längre. Men leviten fick med sig sin ilskna bihustru (obs! vitsigt! Arg som ett bi...), sin tjänare och sina åsnor och gav sig av hemåt.

Redan samma kväll blev de tvungna att be om husrum för natten hos en gammal man som de mötte på torget i en stad som hette Giva, på Benjamin-stammens område. De blev inbjudna, och fick mat och dryck. Så kom de andra, skurkaktiga männen i staden Giva och bultade på dörren och ville ha ut främlingen för att ligga med honom. Den gamle erbjöd dem sin dotter, och sa också att de kunde få levitens bihustru och göra vad de ville med kvinnorna, men mannen kunde de inte få. Skurkarna lyssnade inte på den gamle. Då bestämde sig gästen för att själv försöka rädda situationen, och skickade ut sin hustru ur huset som de var gäster i. Hela staden låg med henne, och på morgonen var hon död. Leviten lade henne på en åsna och begav sig hem. Där styckade han kroppen i tolv delar och sände ut varje del med ett budskap till alla tolv stammarna i landet. Eftersom något liknande nidingsdåd aldrig någonsin hade skådats förut (det i Sodom avvärjdes ju av änglarna) bestämde man sig för att starta ett krig som skulle utplåna Benjamins stam. Efter att ha nästan lyckats med detta slutar sedan historien med att segrarna hjälper förlorarna att få en chans att leva vidare, genom att man skickar stammen några hundra kvinnor som man tagit tillfånga efter att man straffat (=dödat) en annan del av folket som hade råkat begå synden att inte skicka några representanter till den religiösa ceremoni som hölls för att ena folket efter kriget.

Vad jag vill säga med att redovisa vad det står i GT om att erbjuda sina döttrar (eller hustrur) till barbariska grupper av män som kräver att få våldta främmande män som är på genomresa på deras domäner, är att vi skall inte tolka denna sorts berättelser som att det nödvändigtvis är en typisk historia om att kvinnor betraktas som ägodelar och att män alltid håller ihop och ser till sitt eget bästa. För att uttrycka det väldigt rått: ”man slänger ut något som hundarna får roa sig med, så att männen kan få en fortsatt lugn kväll inne i huset”.

I själva verket säger Bibeln att detta är en oerhört allvarlig och sällsynt händelse, och att konsekvenserna blir fruktansvärda: total ödeläggelse eller utrotningskrig.

Som denna saga (framförallt den som utspelar sig i Sodom) har använts, och fortfarande (?) används, som ett argument för att Gud förbjuder utövandet av (manlig) homosexualitet, är det en nästan löjligt övertydlig bild av någonting självklart: människosläktet går under, på ett eller annat sätt, om en överväldigande majoritet av männen inte kan förmå sig till att vilja ligga med kvinnor (eller är impotenta). Så tog också Lots döttrar till en lite ovanlig metod för att lösa problemet med släktets fortbestånd, kan man säga. Dessutom lär historien om bihustrun som dödades i staden Giva ut moralen att man inte skall våldta kvinnor tills de dör, för då blir det inte heller några barn som resultat, och grannklanerna blir sannolikt lite purkna och kan bestämma sig för att aldrig mera låta sina kvinnor gifta in sig i en grupp som beter sig så illa.

Det är väl de gamla vanliga och ibland motstridiga skälen till att sexualmoral uppstår, som syns i dessa och andra GT-texter i ämnet: 1) det är bra för allas överlevnad med genetisk variation i avkomman, alltså är det okej att sälja (gifta bort) döttrar till behövande grannklaner eller skänka bort (låna ut) sin hustru till andra män i den stad man besöker, och att hoppas på motsvarande gentjänster (bokstavligen ”gen”-tjänster!) vid behov, 2) samhällsformer som bygger på enskilt ägande fungerar smidigare om man har kontroll över vilka barn som har rätt att ärva egendomen, alltså måste alla barn födas inom registrerade äktenskap av kvinnor som helst inte skall gå utanför dörren ensamma, 3) samhällen som är bildade efter en enda etnisk, politisk eller religiös tillhörighet brukar sträva efter att – med olika metoder - öka sin egen folkmängd och reducera konkurrerande gruppers, för att behålla eller öka sin bas för att leva vidare som ett stabilt samhälle, alltså är det bra att starta krig och döda alla utom de unga fruktsamma kvinnorna i en främmande grupp, och konvertera ”krigsbytet” och deras avkomma till den egna grupptillhörigheten, och det är enligt samma expansiva och/eller samhällsbevarande princip dåligt att ha för många män i den egna gruppen som är homosexuella.

(Detta är postat som en reaktion på en diskussion kring en kommentar av en anonym läsare till en blogg som domprost Åke Bonnier skrev om kyrkan och äktenskapsfrågan.)

p.s. efter lite googlande hittade jag såklart MYCKET material från alla de diskussioner som pågår i Sverige om Bibeln och homosexualitet. Svenska Kyrkans officiella förklaringar av de problematiska bibelställena hittar man här, och EKHO:s syn på hur man kan vara kristen och hbt hittar man här. Prästen Lars Arnells genomgång av Bibeln hittar man här

Svenska bloggar: intressant

Musik till kommande Luciatåg

1. Ljus, som i natten lyser
Lucia har kommit hit
med värme när vi fryser
och längtar efter frid.

2. Sången, som fyller huset
ger oss glädjebud:
Han kommer, han som är ljuset,
från evighet hos Gud.

3. Solen skall komma åter.
Herren skall stiga ned,
och människorna som gråter
skall glädjas och få fred.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1992)

Noterna finns dels för enbart melodistämma, här, eller för kör SATB, här. PDF-noter till melodin finns på www.maritune.com

Ett förslag om framförandet är att använda Taizé-hymnen "Laudate Omnes Gentes" som refräng. Då växlar man mellan moll och dur på ett trevligt sätt, och kan även engagera församlingen i omkvädet.

A Christmas carol written for use in the traditional Sancta Lucia processions in churchs and schools in Sweden on December 13th.

Translation of the lyrics:

1. Candles in the night are burning,
Sancta Lucia has arrived
with warmth when we are freezing
and yearning for peace.

2. The song through the house is sounding,
speaking of happy tidings:
He is coming, the true light,
from eternity with God.

3. The sun will rise again,
Our Lord will descend to us,
and the people who are crying,
shall rejoice and have peace.



Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

måndag, november 03, 2008

Vintergatans vita segel

1. Vintergatans vita segel
virvlar runt galaxens nav.
På vår jord, på solens spegel,
molnen går från hav till hav.
Mörkret skall skingras. Hosianna!
Julens ljus på jorden skall stanna.

2. Var välkommen, Gud, på jorden!
Var välkommen, Jesus Krist.
Du vill tjäna oss, med orden,
att den förste skall bli sist.
Därför du lämnar din höga boning,
kommer ner, och vill bjuda försoning.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1987)


Jag har just fixat en ny utgåva av julpsalmen "Vintergatans vita segel", i en lägre sättning och för solo eller unison sång. Noterna (om man har Scorch som plugin i webbläsaren) finns att hämta på SibeliusMusic.com.

PDF-noter till denna sång finns att printa gratis i Melos onlineshop, eller på min egen sajt, www.maritune.com

Den tidigare sättningen för kör SSAB finns som noter här.

Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt (=på en licensierad lokal) utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

(Christmas hymn. Translation into Swedish by Maria Ljungdahl. Melody by Christoph Peter and original text "Ihr Gestirn, ihr hohen Lüfte" by Johann Franck from 1655. Also counted as a work by J.S. Bach, with the BWV 366 or BWV 454, because the melody and choral was published in Schemelli Lieder Buch.)