fredag, oktober 31, 2008

En gammal dikt om tiden

Tid


Somliga
har ett fullständigt cirkulärt tidsbegrepp.
Allting kommer igen:
årstider, människor, händelser.
Allting är en evig kretsgång.

Andra
ser tiden som en linje.
Ingenting går att göra ogjort - allting går vidare.
Människor förs obarmhärtigt iväg av tidens ström
mot sin död, och blir bortglömda,
pengar och makt byter ägare, det sker en
ständig utveckling och förändring av
våra villkor på jorden:
djurarter dör ut, kulturer uppstår, blomstrar och
sjunker bort.
Ständigt nya kombinationer av människor och villkor
leder till aldrig förut sedda händelser.

Själv har jag en ytterligare bild av tiden.

Tiden är en spiralrörelse uppåt, en fjäder
av hårt lindade varv av ståltråd.
Varje varv är ett år.
Tidsfjädern sträcker sig upp genom svart rymd.

De äldsta delarna är rostiga och bortvittrade, många år
bildar en enda rostklump där inget går att
urskilja i detalj.

Framtiden
är en glödande orm av nyvalsad tråd, som sakta ringlar
ner och formar sig efter tidsspiralens senaste varv.

Nuet
är den punkt där stålet härdas.
Den tid vi lever i fördunklas av det väldiga ångmoln
som bildas när tråden passerar kylvattnet.

Så läggs år till år, varv till varv.
Alltid ett par centimeter ovanför det förra;
en avbild av de tidigares form, men med nytt innehåll.

Den totala tiden blir en dominerande kraft i världen.
Vi sitter fast i nuets punkt av fjädern.
Försöker vi sträcka oss mot framtidens nästa varv
drar fjädern oss tillbaka (innan vi bränner fingrarna).
Söker vi oss ner i gamla tider, skjuter fjädern upp oss
mot nuet igen när vi inte orkar
hålla emot tidens kraft längre.

Så balanserar allt som är, har varit och kommer att vara:
på en vibrerande stålsträng, lindad runt en osynlig cylinder
någonstans i den värld som finns.

(Skriven 1986-87 av Maria Ljungdahl)

Autumn poem (reposted blog from 2006)




Gold is wherever you look 

- Lines written in celebration of a natural phenomenon 

Gold is wherever you look - 
up the treetops, down in the moss. 
Be glad; enjoy your fortune 
while you can feel and see it - 
this luck won't stay forever with us. 
 
These are the days 
when the aspen shines 
more brightly than the sun. 
 
These leaves are the lights; 
the aspen trees the guides 
on your path to winter. 
 
No more green; 
no need for shade. 
 
These last weeks of the mushroom season 
bright chanterelles have grown - 
after the rain, the wind, the unpleasantness - 
in unexpected places, in aromatic abundance. 
 
Recall when all is dark, cold, hidden: 
rustling light; fragrant gold. 
 

(c) Maria Ljungdahl 2006

söndag, oktober 26, 2008

Fairy Tale


Can't remember exactly how much of this picture was made from bitmaps in Windows and figures I cut and pasted from other sources, but there was a lot of work put into it - hours of digital painting with various tools - and I think the fairy is entirely my own creation, every pixel of her.




(copyright: MaLj 1996)

tisdag, oktober 21, 2008

Jesaja and the easy life

A friend posted a link to an article in an American Christian paper. I read it out of curiosity, and found that it contained a somewhat interesting discussion about the present economical crisis and the texts by Isaiah (Jesaja) and other prophets. In times when life was easy, the prophets told the people to worry and grief, but in times of hardship, they talked of comfort and hope for the future. The author - Andy Crouch - in the article makes critical comments about (American) christians of today, as in the following example:

"We are a terrifyingly unserious people, our heads buzzing with trivia and noise. This is more true, if anything, of American Christians than the rest of our country. The stark contrast between what I experience among Christians anywhere else in the world—and not just the "Third World," because Canada and Germany and Britain and Singapore come to mind as quickly as Uganda and India—and American Christians is astonishing. We are preoccupied with fads intellectual, theological, technological, and sartorial. Vanishingly few of us have any serious discipline of silence, solitude, study, and fasting. We have, in the short run, very little to offer our culture, because we live in the short run.
I am not hopeful because I think life is going to get easier in America. I am hopeful because I think it is going to get harder, and in a very good way. And I am hopeful because I think this means my children and grandchildren will live in a deeply and truly better world than I would have thought possible a few years ago."