tisdag, december 30, 2008

Boknördstestet

Väldigt svårt att uppskatta hur många böcker jag läser per år numera. Jag svarade i detta test "runt 50 stycken", eftersom jag vet att jag sitter oftare framför datorn och läser något än stänger av och tar upp en tryckt text och ägnar tid åt den, men förmodligen sammanlagt hinner titta i en bok i veckan åtminstone. Det ligger böcker överallt i huset, och jag bläddrar eller läser ofta i flera på en gång. Jag är ju en van bokläsare, och köper och lånar en hel del böcker fortfarande, trots att det finns internet om man vill bli underhållen eller bilda sig. På högstadiet på 70-talet läste jag omkring 200 eller 300 böcker om året, har jag för mig, men det var det enda man hade att göra på rasterna i skolan de åren, och det blev ibland två böcker om dagen, med det jag hann läsa hemma också.



Länkat: hittade detta test på Barnens Bokklubb via Jessikas blogg.

lördag, december 27, 2008

Utmaning - 12 stycken personliga musikval

Hos The Real Mymlan hittade jag en utmaning: "visa mig din musiksmak och jag skall säga dig vem du är".... Regler: räkna upp 12 musikstycken och ange gärna en länk till en spellista med dem på Spotify eller liknande musiktjänst. Det skall vara musik som angår dig personligen, inte din topplista med vad du anser vara den bästa musik som har gjorts. Tänk inte för länge, notera det som först dyker upp ur minnet och känns rätt!

Så här blev det 12 ganska spontant uppletade stycken som stämmer med mig och vad jag har lyssnat på de senaste (snart) 50 åren:

1. Glenn Goulds tolkning av Bachs “Goldbergvariationer” (versionen från 1981, lyssna helst till alla variationerna också...)
2. en fräsch tolkning av arian "Zerfliesse" ur Bachs “Johannespassion” (himmelskt)
3. Thelonious Monks “Ruby, my dear”
4. Bill Evans och Monica Zetterlund i “Monicas vals” (Waltz for Debbie)
5. “I let the music speak”, Anne Sofie von Otter sjunger ABBA-låtar (timingen är inte den bästa i alla låtarna, men arrangemangen är intressanta och hon sjunger snyggt)
6. Steely Dan “Any major dude will tell you” (eller nåt annat från "Pretzel Logic", eller "Can't Buy a Thrill", eller nåt annat)
7. Elton John “I need you to turn to” (fint "klassiskt" arrangemang, återhållsam sång, jag gillar de tidiga Elton John-albumen)
8. Purcell “Music for a while” med sopranen Sumi Jo (ett stycke jag själv har studerat en gång, men jag är inte sopran)
9. Mozart “Exsultate, jubilate” med sopranen Kathleen Battle (borde hellre vara Maria Stader, men fanns inte här)
10. Fabio Biondi med orkester spelar Vivaldis “Vintern” (hela deras version av "Årstiderna" är jämfört med en välspelad, tam och "trevlig" standardtolkning så annorlunda att man ramlar omkull av förvåning och skrattar högt av förtjusning)
11. Anne Sofie von Otter sjunger sånger av svenska tonsättare
12. Bachs kantat nr 32 i en fin gammal 1960-talsversion, där en pojke sjunger sopranstämman

Länk till Spotify för att lyssna igenom vad jag valde för musik på denna spellista.

Challenge: list 12 tunes or pieces of music (recorded) that say something about you, and what you like -- but do not try to make it a top list of the "best" music you know! Put a link to a Spotify playlist if you have an account, or a link to another music service where your choices can be found.

lördag, december 20, 2008

Christmas greeting 2008

God Jul!

Julen 2006 skrev jag en julhälsning som särskilt vände sig till mina internetvänner. Den publicerades i ett blogginlägg och kan återfinnas här.

Texten har också skickats in som ett bidrag till en aktion för att ge svenska riksdagsledamöter en julklapp i form av gratis kultur på en dvd, framställd av frivilliga som varit och är engagerade mot förslag att införa integritetskränkande övervakning av internetanvändare för att skydda upphovsmäns ekonomiska rättigheter.

My christmas greeting from 2006 can be viewed in this old blog post, and has also been submitted recently for inclusion in a dvd with "free culture" that will be sent to all members of the Riksdag (parliament) in Sweden by activists in the "Stoppa IPRED" group.

söndag, december 14, 2008

datalagring

Förra söndagen hade Svenska Dagbladet en rolig ruta av Berglins som kommenterade att det inte bara är staten, telefonbolagen och internetleverantörerna som vet allt om våra åsikter, vanor och personligheter, utan att företagen vi är kunder hos börjar ha besvärande stora register över köpvanor och personliga uppgifter. Idag läste jag en blogg från Daniel Rhodin i Folkpartiet i Eslöv som diskuterar alla varianter av integritetskränkande register och lagen om datalagring och då äntligen även nämner problemet med de "frivilliga" men rätt okända kunddatabaserna. Som Mary Moderatkaramell påpekar är övervakningshysterin (och att folk inte protesterar mera mot den) kanske ett uttryck för en kollektiv rädsla, som media (och politiker, antar jag?) bör ta ansvar för att lindra genom att balansera eländesrapportering med reportage och notiser som inte är så hårt vinklade på katastrofer, hotbilder och maktlöshet.

tisdag, december 09, 2008

Det mekaniska musikverket (dikt)

Hittade just en dikt som jag skrev i samband med en tentamen 1998 i en del av 20p-kursen "Musik och modernitet" på Göteborgs universitet. (Det andra blocket med referenser är tillagt idag, och länkarna där går till bloggar och annat som jag har läst ganska nyligen.)

----
Det Mekaniska Musikverket: en lång väg från schweiziska speldosor

Du har musiken i din hand -
hantverket är industriellt komplicerat och musikaliskt
musiken är akusmatisk - den kommer från en osynlig källa
källan är de musiker och tekniker som samarbetade vid inspelningen
inspelningen är en dokumentation av ett musikverk
verket är ett framförande av musik vid ett tillfälle
tillfället kan vara sammansatt av en månads studioarbete
studion kan ligga var som helst i världen
den akustiska omgivningen till musiken kan vara immateriell
artisterna har lämnat fältet fritt - efter reglering av ersättningen
inspelningen gjordes förmodligen för att kunna säljas
det tolkande instrumentet är uppspelningsapparaturen
musiken låter garanterat likadant varje gång den spelas
du som äger fonogrammet är den enda som bestämmer över
musiken just nu.

(Maria Ljungdahl 1998)

-----
Referenser:

Asplind, B/ Nilsson, P-A (1995) Midi och digitalljud (kompendium, GMH)
Asplind, B/ Nilsson, P-A (1996) Ljudlära (kompendium, GMH)
Chanan, M (1994) Musica Practica (Verso, London)
Chanan, M (1995) Repeated takes (Verso, London)
Frith, S/ Goodwin, A (eds) (1990) On Record (Routledge, London)

Haines, R (2002) Digitalt ljud (Pagina, Sundbyberg)
Cox, C/ Warner, D (2004) Audio Culture. Readings in modern music (Continuum, New York/London)
Blaukopf, Kurt (1992) Musical Life in a Changing Society (Amadeus Press, Portland, Oregon)
Ford, P (2008) blog post 1
Ford, P (2008) blog post 2
Gann, K (2008) Acousmatics versus soundscaper
Reidy, B (2008) blog post about Glenn Gould
Reidy, B (2008) blog post about electronic music
Wolf, D (2008) blog post about copyright and musicians
Rutherford-Johnson, T (2008) Musicology and copyright
Mind the Gap (2008) blog post
On an Overgrown Path (2008) Copyright or Copywrong?
Bellman, J (2008) blog post about musical plagiarism and copyright infringement
Swartz, O (2008) Att konkurerra mot gratis
Bjärnemalm, M (2008) blogg om IPRED, copyright och EU
Alexandersson, H (2008) blogg om IPRED
Masnick, M Why a Music Tax is a Bad Idea

torsdag, december 04, 2008

svensk författarpolitik på stenåldern

För länge, länge sedan, när jag var barn och lärde mig läsa och förstå världen genom att ivrigt studera allt intressant som stod i den getingprydda kvällstidningen, ville svenska författare ha mera betalt från allmänheten som lånade deras böcker gratis på biblioteken. (Ja, alltså, allmänheten betalade ju författarnas lilla biblioteksersättning över skatten, så det var ju inte helt gratis att ha tillgång till biblioteksböcker, då som nu.) Då, om jag minns rätt, så bestämde författarna att deras böcker skulle vara "otillgängliga" för detta otillräckligt uppskattade och dåligt ersatta utnyttjande en tid, tills motparten i den konflikten gick med på att höja med några ören per utlånad bok.

Biblioteken tömdes på svenska böcker. Författarna själva lånade hem metervis med sina egna verk. Detta rapporterades i kvällstidningen i en artikel som illustrerades med en bild på en nästan tom hylla. Den enda bok som stod kvar var Olof Palmes "Politik är att vilja" (1968). Jag antar att bilden var fabricerad. Varför skulle just den boken stå kvar på en tom hylla i sin ämnesavdelning, om det bara var svenska böcker av fackligt (eller nåt) organiserade författare som hade burits iväg? Det borde väl ha funnits utländska politikers memoarer kvar på hyllan? Eller var det en internationell kampanj? Minns inte; vet inte.

Den historien lärde mig i alla fall någonting om vad politiker på den tiden förväntades göra eller avstå från att göra. En politiker som också råkar vara författare har inte moraliskt och politiskt sett råd att visa sig girig och vilja ha några öre mer i ersättning. Fast det kan ju ha varit så att Palme inte var ansluten till författarnas ekonomiska upphovsrättsorganisation? Eller att det bara var Författarförbundets medlemmar som stred mot biblioteken?

Eller hur skall man tolka det? Som att solidariteten från upphovsmännens sida i alla fall inte var så stor att den som tömde den aktuella bibliotekshyllan för sina kamraters räkning ville ha med en politikers mästerverk i högen man bar hem under "strejken"?

ps. lustigt hur Google Reader översätter ibland! Jag kollar mina egna inlägg, hur de blir på engelska, och denna post fick rubriken "American writer policy in the Stone Age" - inte SVENSK (=SWEDISH) som det skulle vara (the header should be: Swedish author policy). Märkligt. Strange, indeed...

Uppdatering: det här inlägget skrevs medan jag satt och funderade på detta.

(pingat för att synas på intressant.se)

resten av världen

Efter att en bloggkollega i Montreal kommenterade att jag hade länkat till en artikel som handlade om läkemedelslagstiftning i Kanada, kom jag på att det måste finnas pågående intressanta diskussioner även om upphovsrätt och kopieringsförbudslagar i den nordligaste delen av kontinenten på andra sidan Atlanten.

Genom att titta på en kanadensisk musikerbekants Facebookaktiviteter snubblade jag över en Facebookgrupp, "Fair Copyright for Canada", som har över 90,000 medlemmar, att jämför med den svenska Stoppa Ipred-gruppen som nu har hoppat upp till över 60,000 (i ett mycket mindre land). Det handlar i Kanada om ett lagförslag som om jag förstått det rätt bland mycket annat skall göra det förbjudet att kringgå kopieringsskydd även när man gör säkerhetskopior av produkter man köpt för eget bruk. Verktygen för att hantera sådana problem kan komma att förbjudas, vilket gör att undantagen för handikappade som behöver tekniken inte kommer att fungera så enkelt. Det tycks dock ha varit en livlig debatt i Kanada under året som gått, och engagerade medborgare har kunnat få gehör hos politiker för att lagförslaget är för omfattande och kan leda till orimliga konsekvenser både för enskilda, kreatörer och utbildningsväsendet.

Idag när jag började prenumerera på den toppnoterade svenska bloggen Opassande ser jag att Emma där har skrivit ett bra inlägg om läget för upphovsrättslagarna i Kanada. Hon länkar till Michael Geist och en video.

Övriga fynd: Enligt Min Humla har postat an english version of a satirical post by blogger Josh om att förbjuda konsumtion av country & western-musik, som tidigare handlade om dansbandsmusik.

Dagen är inne. Regeringen ser ut att ha bestämt sig i sista minuten för en ganska osminkad anslutning till europeisk standard för piratjakt. Tråkigt, eftersom mycket tyder på att det systemet inte fungerar särskilt bra i de länder i Nordamerika och Europa som redan har prövat det i ett antal år. Sverige hade en chans att tänka om och börja driva en modernare linje, mer anpassad till teknikutvecklingen och den verklighet som medborgarna lever i. Nu kan vi bara hoppas på att det fortfarande finns politiker som driver frågor om integritet och privatliv.

Uppdatering: om en annan politisk nyhet från Kanada.

Andra svenska bloggar med läsvärda texter: intressant.se

tisdag, december 02, 2008

neologisms

New word of the month - astroturfing. Meaning: faking a grassroots movement, by disguising a propaganda campaign so it looks like a spontaneous public reaction, and continues to spread with the help of unsuspecting independent activists. An example described in an issue of the eSkeptic newsletter from May 2008. Bill C-51

måndag, december 01, 2008

Läs på först

(skrev ett väldigt seriöst inlägg om att ta reda på fakta innan man har åsikter om hur upphovsrättsorganisationerna i musikbranschen fungerar. Den mobila uppkopplingen la av innan jag hann spara inlägget.)

fredag, november 28, 2008

Trettitalshistoria

Nu har det kommit in en intressant artikel i Expressen som Rasmus Fleischer (Piratbyrån, bloggen Copyriot, m m) sedan ett tag har berättat i sin och andras bloggar att den var på gång. Det handlar om den historiska ideologiska skillnaden mellan tonsättarnas STIM och skivbolagens IFPI. Det nämns i artikeln att Kurt Atterberg (STIM) var kritisk till industrins "glupskhet".

Jag har inte hittat just det citatet, eller någonting alls om synpunkter på eller kontakter med IFPI, men i den biografi över Atterberg som jag har läst, skriven av Stig Jacobsson (Norma 1985, ISBN 91 85846 430), kan man också läsa att den gamle STIM-ordföranden på ålderns höst undrade i sina memoaranteckningar om den starka ekonomiska upphovsrätt han hade kämpat för sedan 1920-talet verkligen behövdes. Femtio års skydd tycktes vara onödigt mycket när den mesta nya musiken var dagsländor. (Jag har inte läst Atterbergs publicerade minnesskrifterna om STIM:s historia - där kan finnas mera att hämta).

Länkat: Copyriot, Expressen, intressant

tisdag, november 25, 2008

November snow


25 november 2008

söndag, november 23, 2008

The Nearest Book (meme)

Rules for this meme:

Grab the book nearest you. Right now.
Turn to page 56.
Find the fifth sentence.

Post that sentence along with these instructions in a note to your wall or on your blog.

Please post your quote in a comment to this post as well.

---

Marshall Berman: kapitel 1: "Goethes Faust: Utvecklingens tragedi," ur "Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet." (Översättning Gunnar Sandin. Arkiv Förlag 1995. ISBN 91 7924 0216)

"Ironiskt nog visar det sig alltså att den lilla världens tillintetgörande av Gretchen utgör en avgörande fas i dess egen förstörelse."

and the next sentence - följande mening lyder:

"Ovillig eller oförmögen att utvecklas i takt med sina barn blir den slutna staden en spökstad."

In English, this is the third and second sentence from the end on page 59, in: "All That Is Solid Melts into Air".

I found this book meme at: Alexandre Enkerli's blog.

fredag, november 21, 2008

Music's Role in an Electronic Age

Jag sitter och bläddrar i gammal och nyare kurslitteratur för svenska musikvetare, för att få ett historiskt perspektiv på dagens debatt om delad kultur på nätet. På 1990-talet var det i huvudsak ännu andra saker än internet som roade, oroade och intresserade forskarna på musikmediaområdet.
Nya media (fysiska media och etermedia) och nya spridningssätt verkade kunna ge fler chansen att lyssna till mer musik från fler platser och kulturer än förut, och fler musiker kunde få möjlighet att spela för en större publik än den lokala.
Å andra sidan fanns det en risk att möjligheterna till ett globalt kulturutbyte krympte därför att den nyaste tekniken i en del fall (som cd-fabriker, satellitteve, bredband) krävde en nivå på tillgängligt investeringskapital och politisk stabilitet (och frihet från övervakning och censurlagar!) som många fattigare länder saknar.
Dessutom var de stora bolagen som styrde både teknikutvecklingen och skivdistributionen på väg att bli fåtaligare, ännu större och mer dominerande. Kanske skulle det hela sluta med att samma fem-tio artisters fem-tio mest populära låtar skulle vara det enda man kunde få höra, vart man än reste i den fysiska eller elektroniska världen?
Musik på internet var ännu mest en utopi, pga den långsamma överföringshastigheten. Promotionssidor för artister kunde ha några musikexempel på 30 sekunder var upplagda, men man räknade med att fansen behövde 10 minuter för att ladda ner en sådan fil så den kunde lyssnas på. De verkliga pionjärbanden hade provat att sända konserter över ISDN-lina till en distanspublik.
Man anade att det fanns något nytt som skulle förändra sättet att se på musikskapande och musikdistribution, men kunde inte riktigt formulera vad det skulle kunna komma att innebära.
Indiebolagen såg möjligheterna med att internet var en arena där storleken inte har betydelse, utan innehållet. De stora aktörerna avvaktade med att utnyttja nätet för musikdistribution, och såg mest nackdelarna - risken för piratkopior av digital musik.

I en antologi om ljudkultur som jag för några år sedan spontanhandlade i bokhandeln på campus när jag besökte universitetet i Frescati (Stockholm) - "Audio Culture: Readings in Modern Music" (2004 ed. Christoph Cox & Daniel Warner. ISBN 0-8264-1615-2) hittar jag till slut en text från 1966 av pianisten Glenn Gould, med titeln "The Prospects of Recording". Efter all mer eller mindre profan debattprosa jag har läst de senaste veckorna låter det som står i hans essä som religiös poesi. Läs gärna hela sidan 124-126 (Google Books, se föregånde länk) för att få sammanhanget:

"The most hopeful thing about this process--about the inevitable disregard for the identity factor in the creative situation--is that it will permit a climate in which biographical data and chronological assumption can no longer be the cornerstone for judgments about art as it relates to environment. In fact, this whole question of individuality in the creative situation--the process through which the creative act results from, absorbs, and re-forms individual opinion--will be subjected to a radical reconsideration."

(...)

"In the best of all possible worlds, art would be unnecessary. Its offer of restorative, placative therapy would go begging a patient. The professional specialization involved in its making would be presumption. The generalities of its applicability would be an affront. The audience would be the artist and their life would be art."

Uppdatering: Ju fler gånger jag läser de där sidorna ur Glenn Goulds text, ju mer övertygad blir jag om att det i hans tankar om inspelningsteknik och (i första hand klassisk) musik 1966 finns mycket som gäller också för vår tids alla sorter av analoga och digitala medier, och för musik och kultur på nätet. Gould talar om att det sker en successiv upplösning av alla hierarkiska strukturer. Det betyder att musiken blir både autonom och anonym, frikopplad från en kreatörs identitet, men samtidigt för sin produktion och distribution beroende av en kedja av hjälpande händer - som inte längre behöver vara närvarande i samma tid och rum. Lyssnaren är också en av dem som påverkar skapelseprocessen.

Länkat: Rick Falkvinge, hax, intressant

Dagens fynd i debatten

"Regeringen måste vänta med det lagförslag om fildelning som den nu förbereder och sätta igång en djupare diskussion."
Citerat från Madeleine Sjöstedts (fp) blogg. och hennes debattartikel i Aftonbladet.


torsdag, november 20, 2008

De skötsamma upphovsmännen är rädda för att göra fel; de fräcka kreatörerna varken frågar eller bryr sig

När jag började fundera på hur det fungerar för upphovsmän som bygger sina verk delvis på andras copyrightskyddade material, så insåg jag att det finns en del saker att säga som alla som tar del av den här s k IPRED-debatten kanske inte har klart för sig.

För dem som inte har en stark distributörsorganisation på sin sida, eller har kontrakt med ett företag som har ekonomiskt intresse av att hjälpa till med publiceringen, så finns ofta väldigt små chanser att på rimliga villkor få tillstånd att använda gammalt material i nya verk. Det räcker inte med den ersättning (royalty) vid framföranden som kommer automatiskt till både den gamla och den nya upphovsmannen efter att verket anmäls som ett 50/50 verk, vilket är standardfördelningen när det är två upphovsmän som samarbetat om ett nytt verk. Detta blir ju samma sak, till exempel, med ny musik till gammal text.

De som kontrollerar rättigheterna till gamla verk som fortfarande är under copyright vill ibland ha mera än det gamla "arbetets" andel i det nya verkets innehåll, som engångsersättning eller andel av framtida inkomster. Ofta vägrar man befatta sig med nya upphovsmän som man inte kan förhandla med genom de vanliga kanalerna, utan som hör av sig direkt.

Det finns så vitt jag vet inga bra system för hur de här gamla copyrightstrukturerna skall handskas med de nya situationer som uppstår när mängder av enskilda aktörer idag har möjlighet att skapa och publicera verk utan att ingå i stora, kommersiella enheter.

Även på det akademiska området finns det, som jag nämnde i en tidigare blogg, en stor osäkerhet kring vad man kan och får göra i sin undervisning och sin publicerade forskning utan att vänta på att någon rättighetsinnehavare ger sitt nådiga tillstånd. Trots att det finns lagar och bestämmelser som beskriver vad som är "allmänintresse", "fair use" och "icke-kommersiellt nyttjande" eller vad det kan heta, finns det en risk för att man råkar på rättighetsinnehavare som kräver betalt för att man citerar från dem när man inom forskningen diskuterar deras verk.

Ett riktigt sorgligt exempel på hur konstigt det kan bli när man lyder copyrightlagens bokstav, är att vissa utgåvor av Bibeln är copyrightskyddade pga att den publicerade texten (översättningen) är kopplad till ett visst förlag eller en viss grupp av bearbetare och översättare.

Jag känner till fall då psalmkompositörer, och andra som skriver kyrkomusik som bygger på Bibelns ord, har undvikit att använda en modernare (och på sätt och vis mera relevant) version av en bibeltext som de tonsatt, och istället tagit orden från en av de mycket äldre (och säkert fina och högtidliga på sitt sätt) översättningarna, därför att de inte orkat med krånglet med att försöka kontakta förlaget och få tillstånd att använda den nyaste versionen.

Uppdatering: Har just läst (efter länk från Anna Trobergs blogg) och kan rekommendera andra att läsa Jan Myrdals förklaring i Expressen om vad som är det väsentliga med upphovsrätt:

"Den avgörande upphovsrätten är den ideella rätten; respekträtten och paternitetsrätten. Den kulturella allemansrätten (för att använda Edenman/Palmes uttryck) är överordnad. Ty den möjliggör människoblivandet."



Länkat: Samtidigt i Uppsala, ledare i UNT, IASPM (international site) , IASPM (us site), Anna Troberg, Jan Myrdal, justitiedepartementet, intressant

Varför jag använder begreppet "copyright" och menar "respekt för arbete"

Som kompositör och författare tycker jag naturligtvis att de som skapar något nytt - av så hög klass att det anses ha "verkshöjd" som det heter - skall ha en viss kontroll över hur deras material sprids och används. Och om möjligt gärna få betalt också för nerlagt arbete.

Upphovsrätt är bra, för det mesta. Det handlar om att visa respekt för skapande arbete. För närvarande betecknar man ofta detta lite slarvigt som "copyright", rätten att kopiera verket.

Eftersom begreppet är så välkänt skriver jag nederst på mina noter (och texter) oftast "copyright", mitt namn, nationalitet, år, och ofta också ett registernummer i STIM. Då menar jag inte att musiker inte får ta en kopia på de noter de printat ut från mina publicerade filer (pdf eller Scorch-sibelius) på internet. För övrigt är de flesta av mina noter gratis att printa, även när de är publicerade på sajter där man kan få betalt per utskrift eller per nedladdning.

Jag menar dock att de skall ha koll på vem som har lagt ner arbetet på att skriva musiken. Spelar man på en offentlig konsert för betalande publik skall musiken rapporteras korrekt till STIM eller liknande. (Tillstånd för litterära uppläsningar hanteras av ALIS.)

Det är absolut inte okay att ta mina noter och publicera dem i eget namn någonstans, varken gratis eller för att tjäna pengar, eller att presentera musiken vid en examen på en musikskola och säga att man har skrivit den själv.

Däremot har jag full förståelse för att musiker ibland behöver arrangera om en not så den passar en given situation bättre. Det är alltid roligt att få veta i förväg att någon tänker göra en liten ändring, så man kan få godkänna den eller ge tips om vad man tycker passar bättre.

Men varför skulle jag ha intresse av att hindra någon från att provlyssna på internet, eller spela min musik och läsa mina texter i sammanhang där reglerna för offentligt framförande inte gäller (eller inte borde gälla, rimligen)?

Den formen av upphovsrätt och kopieringsrätt är bara ett hinder för att kultur i alla former kan spridas och göra samhället intressantare.

Under det senaste året har jag i min egen verksamhet råkat ut för problem med upphovsrätten i två fall.

I det ena fallet har jag i åtta månader försökt få ett vettigt svar från en representant för en välkänd amerikansk kristen författares arvingar om möjligheten att få tonsätta en av hennes dikter.

Jag har musiken klar, jag har bearbetat texten så att den blir sångbar, och jag tror att det kan finnas en marknad för den här sången.

Ingen orkar svara på frågorna i mina mail. Efter ett halvår skrev jag igen till dem. Man lovar att svara inom en vecka, och inget händer.

I det andra fallet har jag skrivit en halvhygglig ny svensk tolkning av texten till en mycket känd bossa nova.

Skrev rent noter, producerade pdf-noter, textdokumentfiler och demoinspelning - allt för att göra det lättare för branschfolk att snabbt bedöma vad det handlade om.

Började maila runt till svenska musikförlag för att fråga vem som äger de svenska rättigheterna till musiken. Blir vänligt bemött och hänvisad vidare. Folk kan sina saker, och håller reda på vem som har vad i förlagskatalogen.

När jag får napp, tar det bara en halvtimme så får jag beskedet att det är lönlöst. Jag kommer aldrig att få tillstånd att publicera eller framföra en egen version av den aktuella sången, därför att man känner till att kompositörens arvingar inte vill ha den sortens spridning av musiken i nya sammanhang.

Jag föreställer mig däremot att det inte kan vara minsta problem med att få tillstånd (man behöver inte ens fråga! det är bara att betala...) om det gällt ett uruselt instrumentalt hissmusikarrangemang av samma gamla bossa nova!

Vad skall vi som ibland får nya idéer när vi tar del av gammalt material ha upphovsrätten till, om det är så här det hanteras i praktiken när någon vill göra rätt för sig och följa reglerna?

Uppdatering: senare kom jag att tänka på rykten jag hört sedan några år i akademiska kretsar om att "fair use" inte alltid verkar tillämpas när rättighetsinnehavare (eller deras representanter i mediaindustrin) tillfrågas om möjligheten att få citera ur musikaliska eller andra verk på föreläsningar eller i avhandlingar. Antingen blir det blankt nej, därför att man inte vågar ge tillstånd till en - för då kommer alla andra och vill ha rätt att göra samma sak för att det då är "fair use", typ fansen som skriver fanzines och bloggar och länkar till youtube, eller vad? - eller så får man tillstånd men då krävs forskarna på enorma ersättningar för att de skall få trycka korta notexempel och citera sångtexter. Ganska konstigt, eftersom artisterna bör tjäna på att få mera uppmärksamhet, som när en musikforskare kanske har valt att ägna flera år åt att skriva om en viss artist eller ett visst band och vill ge ut avhandlingen som en bok som andra musikforskare och fans ur allmänheten skall kunna läsa. Får journalister fortfarande citera fritt ur sångtexter och diktsamlingar när de skriver recensioner?

Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 19, 2008

Copyright and law discussion

Links to articles and blogs:

CyberOne: Law in the Court of Public Opinion (see: RIAA v. Tenenbaum in the News")

technorati page with blog reactions to the article by Rodrique Ngowi

Berkman Center For Internet & Society

Charles Nesson and his blog

Recording Industry vs. The People (blog)


THESE LINKS ARE POSTED ONLY FOR YOUR INFORMATION.

Swedish political discussion about IPRED, file sharing, copyright, pirates, downloading, intellectual property and the recording industry.

tisdag, november 18, 2008

trassel med tidszonerna

Vet inte om någon har noterat det, men jag har trasslat med dateringen av inlägg några gånger, och det ser konstigt ut när bloggen hamnar i en Twingly-lista på en tidningssida. Ibland verkar blogginlägget vara skrivet före artikeln.. Detta beror på att jag varit slarvig med att gissa rätt på vilken tid som bloggen uppdaterats, och bara chansat på ett klockslag - uttryckt i den tidsnotering som jag trodde att bloggen hade som standard. Denna blogg startade nämligen för några år sedan med ambitionen att vara ett samarbetsprojekt för två författare/musiker, vilket det inte i praktiken blev sedan, men tidszonen var inställd efter att visa artighet mot den andre skribenten. Nu märkte jag att inställningarna var ganska fel, och har rättat det. Hädanefter skall inläggen dateras och uppdateras (vid stora redigeringar) efter svensk tid!

Lite blandade tankar och diskussioner

Först några strödda tankar kring konsumentmakt, musikmarknad och kvalitet:

Köp inte grisen i säcken.

Prova först, betala sedan.

Provlyssna/provläs/provkör först - betala när man bestämt sig för att bli "ägare".

Reklamera det som inte håller måttet.

Skicka ut dålig mat i köket igen.

Betala inte för torrt och mögligt bröd.

Betala fullpris för det som skall användas i kommersiellt syfte eller yrkesverksamhet.

Hyr kvalitetsverktyg i stället för att ha snickarboden full av dåliga lågprisvaror.

Dela på jobbet och kostnaden där det är möjligt.

Koppla en PWYC-funktion till nedladdningssidorna, som styr till STIM.

STIM kan administrera och ge registrerade upphovsmän betalt som vanligt, men utan de tvingande musikanvändningstaxor som idag är ett hinder för ny musik.


Sedan vad jag skrev idag i en diskussionstråd om STIM (och deras förslag till ny ersättningsmetod genom internetleverantörerna i FB-gruppen "Stoppa IPRED":

Det vore fantastiskt om STIM kunde förändras, men de är väl förstås till viss del bundna av traditioner och av sina egna (internationella) branschregler? Dock är det väl så historiskt sett, att STIM inte alls är menat att vara en organisation som jobbar för att få betalt av enskilda lyssnare och musikanvändare för stora starka musikaktörers räkning, utan ursprungligen kom till för att enskilda kompositörer behövde skydd (inom Sverige och internationellt) mot kommersiellt utnyttjande från de stora musikaktörerna och bolagens sida!

En bra grej med STIM (och systersällskapen i andra länder) är att de och de andra insamlingssällskapen har funnits med så länge och är (relativt sett) så duktiga på att hantera musikanvändningslicenser och utbetalningar till upphovsmän i musikbranschen. Att de är väletablerade är en garanti för att en eventuell ny form av insamling av avgifter till kreatörerna - frivilliga eller taxereglerade - genom deras kanaler skulle betraktas som något som man vågade lita på. Annars kan jag ju tänka när jag ser "DONATE!" på en enskild okänd kreatörs sida: vad säger att de där pengarna inte går till något helt annat ändamål?

Som kompositör till sånger och andra musikverk som sällan spelas har jag idag ingen som helst nytta av att vara STIM-ansluten. Eftersom jag inte framför mitt material själv (är helt enkelt inte tillräckligt bra musiker för att kunna anordna konserter med inträde, och har också ett handikapp som gör det svårt) så finns det ingen teoretisk möjlighet att jag även om jag skrev mycket mer och mycket bättre musik och fick folk att spela den skulle kunna dra in någon ersättning alls för det jobb jag lägger ner OM all form av ersättning till upphovsmän upphör. Men jag är öppen för att systemet förändras till ett internetbaserat shareware-liknande system: PWYC (Pay What You Can) eller Lyssna/spela först - betala senare, eller något liknande. Kanske genom att man länkar till upphovsmannens konto på STIM från varje plats på nätet där musiken förekommer. Har för mig att en del piratpartister och andra (EFF) har haft idéer åt det hållet?

Som det är nu med STIM's taxor, misstänker jag till och med att det kan vara en nackdel att vara ansluten. Nyskriven musik är dyr att framföra offentligt med legal ersättning. Alltså kan man misstänka att musiker och konsertarrangörer som känner till vad det kostar drar sig för att beställa noter och använda musik från levande men okända kompositörer!

Uppdatering 17:20: den tanke om nya modeller som STIM förespråkar i ett brev till regering och riksdag idag liknar väldigt mycket ett förslag som har funnits att läsa om på deras sajt sedan i våras. Jag är inte så säker på att jag tror på den här idén med att bunta ihop internetabonnemang med STIM-licenser, men det finns en del bra tankar i deras FAQ.


Och, slutligen, så här beskrev jag idag min uppfattning om hur det svenska lagförslaget ser ut, i ett litet utbyte av länkar och synpunkter bland deltagarna på en mailinglista för musiketnologer:

In principle, the law will say (as the related information linked below explains in Swedish) that it is just as illegal to just link or watch an unauthorized music video on YouTube as to participate in a p2p net work, but the former (file download from YouTube = to receive stolen property!) is maybe technically harder to prove, and the intention with the law seems to be to stop the file uploading, not
downloading. I couldn't find this Government text in English, sorry!


http://www.regeringen.se/sb/d/6143/a/55366
(oklart om denna information som publicerades av Justitiedepartementet den 19 december 2005 fortfarande kan antas beskriva verkligheten, och hur nära den ligger den senaste föreslagna lagtexten)

Uppdatering 17:40: Telekombranschen är inte särskilt roade av att få ett större ansvar för att kunderna inte begår brott. De skulle hellre vilja ha ett system där bolagen hjälper till med att erbjuda licensierad upp- och nedladdning av det material som kunderna önskar ta del av.

Uppdatering 20:20: Detta som Niklas Rådström skriver i DN - Vi är inga fripassagerare! - har naturligtvis en plats i dagens diskussion om kvalitet och marknad:

"Konstnärer får ständigt höra att de måste anpassa sig till en marknad. Tonsättare tillsägs att de borde skriva en schlagerhit och författare att de borde skriva deckare. Bortsett från att detta är som att uppmana landets alla allmänläkare att bli plastikkirurger eller poliser att bli livvakter till miljardärer är det även uttryck för en djup okunnighet om hur den marknad ser ut som konstnärerna uppmanas att anpassa sig till.

Landets konstnärer är naturligtvis redan anpassade till den marknad där de är verksamma. Det är en marknad där deras försörjningssituation liknar en annan utdöende yrkesgrupps, den fria bondens. Det är en marknad som aktören i näringskedjans första led i stort sett inte har något inflytande över. Lika lite som den fria bonden har någon vidare möjlighet att påverka mjölk- och spannmålspriserna kan konstnärerna påverka ersättningen för upphovsskyddade verk. Kanske har det att göra med att de flesta marknader handlar om exploatering av andras arbete, något som konstnären och bonden sällan kan göra just därför att de befinner sig i arbetskedjans första led."


Svenska bloggar: intressant

måndag, november 17, 2008

Samtidigt, på andra sidan Atlanten...

...medan det här diskuteras om införande av ett nytt rättsförfarande i Sverige (som innebär att upphovsmän som anser att deras material inte skall delas omkring hur som helst på internet kan komma att få stöd för att kräva ut uppgifter om vem som kan antas ha haft ett visst IP-nummer vid en viss tid) så har en juridikprofessor från Harvard ifrågasatt om motsvarande piratjaktssystem i USA - som varit igång ett tag nu - är förenligt med konstitutionen.

Law professor fires back at song-swapping lawsuits
By Rodrique Ngowi
The Anniston Star
November 17, 2008
http://hosted.ap.org/dynamic/stories/T/TEC_MUSIC_DOWNLOADING?SITE=ALANN&SECTION=HOME&TEMPLATE=DEFAULT

Jag fick just höra från en person på en musikvetarlista (thank you, Juniper!), att det finns en artikel i The Anniston Star där det sägs bl a:
"The professor, Charles Nesson, has come to the defense of a Boston University graduate student targeted in one of the music industry's lawsuits. By taking on the case, Nesson hopes to challenge the basis for the suit, and all others like it.

Nesson argues that the Digital Theft Deterrence and Copyright Damages Improvement Act of 1999 is unconstitutional because it effectively lets a private group - the Recording Industry Association of America, or RIAA - carry out civil enforcement of a criminal law. He also says the music industry group abused the legal process by brandishing the prospects of lengthy and costly lawsuits in an effort to intimidate people into settling cases out of court.

Nesson, the founder of Harvard's Berkman Center for Internet and Society, said in an interview that his goal is to "turn the courts away from allowing themselves to be used like a low-grade collection agency."
(Uppdatering, måndag: det var kanske ingen ny nyhet att Charles Nesson agerar mot RIAA, men om detta inte nämns så ofta i den pågående svenska debatten så betyder det ju att det är fler än jag som har missat det? Här är ännu en artikel om Harvard och Charles Nessons synpunkter på RIAA och fildelarlagen: "This case is going to be worth watching closely. It looks like the RIAA failed in its efforts to tiptoe around the legal bees' nest of Harvard Law.")

Glöm inte heller bort att det finns andra än pirater och advokater och ministrar (*) som jobbar för integritetsfrågor på internet:
här är en sida om fildelningsfrågor från EFF - Electronic Frontier Foundation.

Facebookgruppen har över 39,000 medlemmar.

(*) "Integriteten är alltid en viktig sak för min del, och jag tror att justitiedepartementet är känt för att ha det som en viktig ledstjärna." säger Beatrice Ask i måndagens SvD.

Mera uppdatering, 18 nov 2008 9:50: bland bloggarna jag läste nu på morgonen hittade jag ett intressant brev om hur användarna ser på teknikutvecklingen, skickat från Lunarstorms upphovsman (!?!) Rickard Eriksson till Mary på MinaModerataKarameller. Skall se om jag kan blogga vidare runt det temat senare: konsumentmakt, kulturmarknad, teknikutveckling. 

Och de svenska politikerna fortsätter förhoppningsvis att lära sig nya saker om teknikutveckling, juridik och integritetsfrågor.


Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 12, 2008

Stoppa IPRED nu!

Jag följer debatten om IPRED, men har just nu inget att tillägga i sakfrågan, så jag väntar med att skriva något eget om vad som händer i debatten. Att publicera åsikter hit eller dit är heller inte vad min blogg "Beyond Good And Atonal" handlar om. Det finns en kampanjsida - se länken under deras logga överst i högerspalten. Det finns en Facebookgrupp, som idag tycks ha över 25,000 medlemmar.

Uppdatering: alldeles nyss kom det in en debattartikel i SvD av Anders Mildner, som diskuterar hur sociala medier (internetnätverk, etc) gör opinionsbildning utan hierarkistyrd organisation till en mardröm för dagens politiker, som är tränade att debattera med enskilda representanter för motståndarna i en viss fråga. 
"Realpolitiskt blir läget ännu mer känsligt eftersom denna arga massa sitter på världens mest kraftfulla verktyg för att föra ut just detta budskap till resten av väljarkåren."
"Engagemanget – i vilken fråga det än må vara – är bara ett klick bort. Och i många fall räcker det också med det där enda klicket för att aktionen ska ha något slags effekt."
Som i frågan om kedjebreven är det alltså på sätt och vis alldeles för lätt att delta i en protest av något slag. Man klickar, och så är det klart! Men till skillnad från kedjebrev, så är Facebookgrupper säkrare mätare på hur många och vilka personer som protesterar. Tekniken i det sociala nätverket tar hand om den saken.

Svenska bloggar: intressant

tisdag, november 11, 2008

Mer om kedjebrev

Idag läste jag i DN från 08-11-09 om ett annat kedjebrev som sprider lögner och missuppfattningar:
Ett kedjebrev om Förintelsen cirkulerar just nu i Sverige. Men uppgiften om att skolor i Storbritannien inte längre undervisar om Förintelsen är falsk.

ischa01 kommenterar DN-artikeln.

Min tidigare blogg om kedjebrev och namninsamlingar i emailform.

måndag, november 10, 2008

Young artist



(picture by Anders Ljungkvist, "Church, door, key, earth, sky", painted some time between 1983 and 1987)

Found this delightful work of art the other day, when I wanted to test a new printer/scanner and looked in a drawer for suitable old photos and pictures. Anders did this when he was around 6 years old, I believe, but I'm not sure - it could have been later, since the original had a sticker with his name on it, and it looks like the handwriting of an older child. Ah, of course you should always write the date and the name of the artist on the back of the painting/drawing when you get it from him, but we tend to forget that time flies and that we forget things so easily...

fredag, november 07, 2008

Armchair Activism - Soffpotatisprotester

Det kom ett mail i inboxen. Det var inte ett personligt brev bara till mig. Listan på mottagare var lång. Vad gällde det? Ämnesraden var kort som en kvällstidnings löpsedel. Man antogs redan begripa vad det syftade på. Själva texten sade inte så mycket mera.

Någon eller några ej namngivna personer verkade vara upprörda över att någon eller några andra anonyma personer på eget bevåg hade gjort offentliga handlingar tillgängliga på internet. Man ville stoppa detta. Man krävde att informationen raderades. Dessa dokument innehåller nämligen ingående beskrivningar av en tragisk händelse som har drabbat en familj någonstans i Sverige. Händelsen har lett till ett mycket stort mediapådrag under året, så naturligtvis kan man lugnt anta att de flesta har hört talas om vad det gäller.

På den drabbade familjens vägnar - okänt om det var på deras uppdrag, dock - hade dessa anonyma personer startat en protestlista, och med slafsig, känslomässig retorik uppmanades man skriva på och skicka vidare. Det fanns en adress till en kvällstidningsjournalist och anmodan att sända in kopior av namnlistan till denna person efter det att 1000 namn uppnåtts i emailpetitionen, men ingenting sades om ifall journalisten var en av dem bakom utskicket eller ej. Ingen mera information om vart man kunde vända sig för svar på frågor om aktionen, vid vilken tidpunkt kedjan hade startat, var man kunde hitta mera information i sakfrågan, eller hur länge kedjan skulle pågå. Etc.

Ja, precis som det brukar vara, var detta ett tämligen dåligt redigerat kedjebrev, med ett halvdussin tidigare mottagares kommentarer och adresslistor infogade. (Tack - där fick jag emailadresserna till några personer som jag känner, men som inte fanns i min adressbok förut!)

I stället för att ägna trettio känslosamma sekunder åt att klicka på "forward", lägga till mitt namn på protestlistan, välja hela min adressbok som mottagare och sedan - kanske väldigt nöjd med mitt medkännande engagemang i viktiga samhällsfrågor - klicka "send", använde jag trettio mer förnuftskalla sekunder till att googla efter fakta. Särskilt intressant visade det sig vara att få upplysningar om hur "den andra sidan" i den här konflikten såg på händelsen. (Det hör inte hit egentligen, vad jag har för privata åsikter om copyright och fildelning, eller hur jag ser på rätten till integritet och anonymitet på internet, men upplysningsvis kan jag säga att jag sympatiserar med delar av det som Piratpartiet står för, eftersom de driver frågor som de andra partierna inte velat sätta sig in i på allvar. Däremot, när det gäller vad personerna på The Pirate Bay sysslar med som gör bit torrent-trafiken möjlig, har jag ingen speciell kunskap eller uppfattning om ifall deras insatser kan betraktas som ideell eller kriminell verksamhet, eftersom jag inte utnyttjar deras tjänster.)

Sedan klickade jag "reply all" - för att skicka min uppmaning om att "bryta kedjan" till alla som hade fått samma email från samma avsändare idag - raderade hela den tidigare texten, inklusive alla gamla adresser och namn, skrev ett kort meddelande, med bifogade länkar till en text publicerad av representanter för "den andra sidan" och till "Break The Chain", som är en webbplats som "tries to educate the world that e-mail is an unreliable medium for sharing information and that the first step to reducing the amount of junk out there is to stop sending it yourself."

Varför är "soffpotatisprotester" värdelösa och till och med skadliga? Se: Armchair Activism.

Med lite tur blev jag inte svartlistad hos internetleverantören eller den emailtjänst jag använder för att jag nu sände ungefär 270 email samtidigt! Dock har ett stort antal rapporter kommit om att vissa adressater inte varit tillgängliga. Det kan bero på att massmail från obekräftade avsändare inte accepteras i systemen. Den som sänder kedjebrev ligger också dåligt till om en ISP, emailtjänsten, eller (om man sänder från jobbets adress) deras arbetsgivare får för sig att reagera och tillämpa de bestämmelser mot massmail som ofta finns numera. Man kan bli av med sitt emailkonto, eller få det avstängt en tid. Massmail skall gå genom andra typer av emailkanaler (alltså skall man i princip t ex inte få skicka kommersiella reklammail från privata emailkonton) för att accepteras av de system som vidarebefordrar trafiken, eller helst via listservrar eller annat subskriberat system för medlemmar i en grupp.

(This is a description of my reactions to a chain letter with a petition. "Break The Chain" is a website with information about chain letters, fake virus warnings, spam, internet petitions, and other junk mail.)

Andra som bloggat om detta kedjebrev: Eva Elmqvist, Josh på Enligt min humla, Jessika på Tankar om matlagning, blommor och livet, Sundsvalls Tidning.

Uppföljning: Ett annat brev med lögner.

Svenska bloggar: intressant

onsdag, november 05, 2008

Sexualmoral och Bibeln

För några veckor eller någon månad sedan satt jag på ett kafé och diskuterade med några kvinnor. En av dem nämnde att hon hade läst Bibeln för att lära sig mera om vad det stod för intressanta saker i den som gjorde att folk kunde vara religiösa. Naturligtvis hade hon reagerat med avsmak och förskräckelse när hon kom till de obegripligt grymma historierna i Gamla Testamentet. Hon nämnde att det var något med en man som kom till en stad där han var främling, och blev gäst hos en av dem som bodde i staden. Då hände det att huset blev omringat av män från staden som ville att värden skulle lämna över sin gäst till dem så de kunde få ligga med honom. Men det fick de inte. Däremot skickade man ut en av döttrarna ur huset, som ersättning.

Jag gick hem och började slå i Bibel och bibelkommentarer. Vad stod det egentligen, och vad kunde det betyda? När jag hade funnit texten och en parallelltext, skrev jag ett brev till mina vänner från kaféet:

Det var intressant att vi kom att tala om Bibeln och religioner. Det är inget jag tänker så ofta på numera, men jag har alltså tidigare haft vissa funderingar på att utbilda mig inom teologi, trots mitt gediget skeptiska arv och min förvärvade intellektuella hållning, som gjort att jag passat väldigt illa in i de kyrkliga kretsar jag genom åren besökt. Jag tar dina exempel som utgångspunkt för en betraktelse om släktkonflikter, främlingskap, barbari och moral!

Historien du nämnde som problematisk finns i två versioner i GT, och ingen av dem lyder exakt som du mindes den. Det blev aldrig fråga om att offra någon oskyldig dotter, utan flickorna i historierna slapp undan detta öde. Den dam som i ett fall offrades i det grymma spelet mellan gästfrihetens moraliska krav och yttervärldens hånfulla och hotfulla krav om insyn och utnyttjande av främlingarna, var en stackars bihustru. Men redan detta övergrepp ansågs vara så sällsynt vidrigt att det ledde till inbördeskrig mellan släktena i landet, och den yngsta grenen var nära att utrotas. Till slut bestämde man sig för att rädda den yngsta klanen, genom att så att säga tillföra dem nytt blod, det vill säga nya gener i form av hustrur från en annan del av landet. Man skickade dit några unga kvinnor som hade tagits tillfånga på andra håll och ändå skulle ha dödats som man gjorde med fiender och dem som begått svåra moraliska fel.

Den första historien, som alltså bör ha varit känd när den andra berättades, finns i Första Mosebok. Där, i kap 19, handlar det om två änglar som besöker Lot (Abrahams brorson) i Sodom, strax innan den staden och Gomorra skall förstöras av Gud. I kapitlet innan har Abraham förhandlat med Gud och fått löfte att städerna inte skall gå under om det finns tio rättfärdiga män där. Guds utgångsbud är att det måste finnas åtminstone 50 rättfärdiga i befolkningen, men Abraham prutar och prutar tills de kommer överens om att tio räcker. Lot bjuder in änglarna (som ser ut som vanliga män) i sitt hus, och de äter middag.

När de skall sova blir huset omringat av samtliga män i Sodom, som kräver att få de två främlingarna att ligga med (detta står i klartext i senaste Bibelöversättningen, inte omskrivet som ”känna”). Lot erbjuder dem sina två orörda döttrar i stället, för att inte svika gästfrihetens lagar - främlingarnas liv och bekvämlighet som han har garanterat dem med sin inbjudan är första prioritet. Änglarna räddar Lot och döttrarna, och slår angriparna med blindhet. Sedan säger de åt Lot att det är dags att fly, eftersom staden är dömd. Det finns inte ens tio rättfärdiga män där. Lot är ensam rättfärdig, av alla män i staden. Under flykten vänder sig Lots hustru om för att se vad som händer med städerna, men straffas med att förvandlas till salt. Det var inte tillåtet att vända sig om och bevittna förödelsen. Lot bosätter sig i Soar, en liten stad i närheten, tillsammans med de två döttrarna som också överlevde flykten. Efter ett tag ger de sig av från den staden också, och bosätter sig i en grotta. Döttrarna blir desperata i detta isolerade liv, och ser ingen möjlighet att finna män att gifta sig med så att de kan bli "riktiga kvinnor". De bestämmer sig för att förföra sin far, en i taget, efter att de har gett honom för mycket vin två kvällar i rad, så att han sedan inte förstår vad som händer under natten. Så blir de stammödrar åt två nya folkslag.

I den andra versionen av historien, i Domarboken kap 19-21, sägs att "på den tid då ingen kung fanns i Israel", då "var och en gjorde som han själv fann gott", hade en levit tagit sig en bihustru som var från Betlehem i Juda. Hon blev arg på honom (alternativt: hon var otrogen; detta är en annan tolkning av originaltexten) och flyttade hem till sin far igen. Leviten följde efter, och stannade i fem dagar hos svärfadern, som tjatade att han skulle stanna längre. Men leviten fick med sig sin ilskna bihustru (obs! vitsigt! Arg som ett bi...), sin tjänare och sina åsnor och gav sig av hemåt.

Redan samma kväll blev de tvungna att be om husrum för natten hos en gammal man som de mötte på torget i en stad som hette Giva, på Benjamin-stammens område. De blev inbjudna, och fick mat och dryck. Så kom de andra, skurkaktiga männen i staden Giva och bultade på dörren och ville ha ut främlingen för att ligga med honom. Den gamle erbjöd dem sin dotter, och sa också att de kunde få levitens bihustru och göra vad de ville med kvinnorna, men mannen kunde de inte få. Skurkarna lyssnade inte på den gamle. Då bestämde sig gästen för att själv försöka rädda situationen, och skickade ut sin hustru ur huset som de var gäster i. Hela staden låg med henne, och på morgonen var hon död. Leviten lade henne på en åsna och begav sig hem. Där styckade han kroppen i tolv delar och sände ut varje del med ett budskap till alla tolv stammarna i landet. Eftersom något liknande nidingsdåd aldrig någonsin hade skådats förut (det i Sodom avvärjdes ju av änglarna) bestämde man sig för att starta ett krig som skulle utplåna Benjamins stam. Efter att ha nästan lyckats med detta slutar sedan historien med att segrarna hjälper förlorarna att få en chans att leva vidare, genom att man skickar stammen några hundra kvinnor som man tagit tillfånga efter att man straffat (=dödat) en annan del av folket som hade råkat begå synden att inte skicka några representanter till den religiösa ceremoni som hölls för att ena folket efter kriget.

Vad jag vill säga med att redovisa vad det står i GT om att erbjuda sina döttrar (eller hustrur) till barbariska grupper av män som kräver att få våldta främmande män som är på genomresa på deras domäner, är att vi skall inte tolka denna sorts berättelser som att det nödvändigtvis är en typisk historia om att kvinnor betraktas som ägodelar och att män alltid håller ihop och ser till sitt eget bästa. För att uttrycka det väldigt rått: ”man slänger ut något som hundarna får roa sig med, så att männen kan få en fortsatt lugn kväll inne i huset”.

I själva verket säger Bibeln att detta är en oerhört allvarlig och sällsynt händelse, och att konsekvenserna blir fruktansvärda: total ödeläggelse eller utrotningskrig.

Som denna saga (framförallt den som utspelar sig i Sodom) har använts, och fortfarande (?) används, som ett argument för att Gud förbjuder utövandet av (manlig) homosexualitet, är det en nästan löjligt övertydlig bild av någonting självklart: människosläktet går under, på ett eller annat sätt, om en överväldigande majoritet av männen inte kan förmå sig till att vilja ligga med kvinnor (eller är impotenta). Så tog också Lots döttrar till en lite ovanlig metod för att lösa problemet med släktets fortbestånd, kan man säga. Dessutom lär historien om bihustrun som dödades i staden Giva ut moralen att man inte skall våldta kvinnor tills de dör, för då blir det inte heller några barn som resultat, och grannklanerna blir sannolikt lite purkna och kan bestämma sig för att aldrig mera låta sina kvinnor gifta in sig i en grupp som beter sig så illa.

Det är väl de gamla vanliga och ibland motstridiga skälen till att sexualmoral uppstår, som syns i dessa och andra GT-texter i ämnet: 1) det är bra för allas överlevnad med genetisk variation i avkomman, alltså är det okej att sälja (gifta bort) döttrar till behövande grannklaner eller skänka bort (låna ut) sin hustru till andra män i den stad man besöker, och att hoppas på motsvarande gentjänster (bokstavligen ”gen”-tjänster!) vid behov, 2) samhällsformer som bygger på enskilt ägande fungerar smidigare om man har kontroll över vilka barn som har rätt att ärva egendomen, alltså måste alla barn födas inom registrerade äktenskap av kvinnor som helst inte skall gå utanför dörren ensamma, 3) samhällen som är bildade efter en enda etnisk, politisk eller religiös tillhörighet brukar sträva efter att – med olika metoder - öka sin egen folkmängd och reducera konkurrerande gruppers, för att behålla eller öka sin bas för att leva vidare som ett stabilt samhälle, alltså är det bra att starta krig och döda alla utom de unga fruktsamma kvinnorna i en främmande grupp, och konvertera ”krigsbytet” och deras avkomma till den egna grupptillhörigheten, och det är enligt samma expansiva och/eller samhällsbevarande princip dåligt att ha för många män i den egna gruppen som är homosexuella.

(Detta är postat som en reaktion på en diskussion kring en kommentar av en anonym läsare till en blogg som domprost Åke Bonnier skrev om kyrkan och äktenskapsfrågan.)

p.s. efter lite googlande hittade jag såklart MYCKET material från alla de diskussioner som pågår i Sverige om Bibeln och homosexualitet. Svenska Kyrkans officiella förklaringar av de problematiska bibelställena hittar man här, och EKHO:s syn på hur man kan vara kristen och hbt hittar man här. Prästen Lars Arnells genomgång av Bibeln hittar man här

Svenska bloggar: intressant

Musik till kommande Luciatåg

1. Ljus, som i natten lyser
Lucia har kommit hit
med värme när vi fryser
och längtar efter frid.

2. Sången, som fyller huset
ger oss glädjebud:
Han kommer, han som är ljuset,
från evighet hos Gud.

3. Solen skall komma åter.
Herren skall stiga ned,
och människorna som gråter
skall glädjas och få fred.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1992)

Noterna finns dels för enbart melodistämma, här, eller för kör SATB, här. PDF-noter till melodin finns på www.maritune.com

Ett förslag om framförandet är att använda Taizé-hymnen "Laudate Omnes Gentes" som refräng. Då växlar man mellan moll och dur på ett trevligt sätt, och kan även engagera församlingen i omkvädet.

A Christmas carol written for use in the traditional Sancta Lucia processions in churchs and schools in Sweden on December 13th.

Translation of the lyrics:

1. Candles in the night are burning,
Sancta Lucia has arrived
with warmth when we are freezing
and yearning for peace.

2. The song through the house is sounding,
speaking of happy tidings:
He is coming, the true light,
from eternity with God.

3. The sun will rise again,
Our Lord will descend to us,
and the people who are crying,
shall rejoice and have peace.



Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

måndag, november 03, 2008

Vintergatans vita segel

1. Vintergatans vita segel
virvlar runt galaxens nav.
På vår jord, på solens spegel,
molnen går från hav till hav.
Mörkret skall skingras. Hosianna!
Julens ljus på jorden skall stanna.

2. Var välkommen, Gud, på jorden!
Var välkommen, Jesus Krist.
Du vill tjäna oss, med orden,
att den förste skall bli sist.
Därför du lämnar din höga boning,
kommer ner, och vill bjuda försoning.

(copyright: Maria Ljungdahl (STIM, Sweden) 1987)


Jag har just fixat en ny utgåva av julpsalmen "Vintergatans vita segel", i en lägre sättning och för solo eller unison sång. Noterna (om man har Scorch som plugin i webbläsaren) finns att hämta på SibeliusMusic.com.

PDF-noter till denna sång finns att printa gratis i Melos onlineshop, eller på min egen sajt, www.maritune.com

Den tidigare sättningen för kör SSAB finns som noter här.

Det är okej att citera utdrag ur mina texter och länka till min musik. Det är tillåtet att kopiera och använda mina texter och min musik i hemmet, skolan eller kyrkan, men jag uppskattar att få veta att så sker och om mitt arbete har varit till nytta och glädje eller om det finns något som behöver förbättras i det. Kopiering eller inspelning av text eller musik i kommersiellt syfte och framförande av musik offentligt (=på en licensierad lokal) utan att rapportera till STIM är inte okej. Omarbetningar och användande av någons idéer utan att erkänna vem som gjort originalarbetet är inte okej.

(Christmas hymn. Translation into Swedish by Maria Ljungdahl. Melody by Christoph Peter and original text "Ihr Gestirn, ihr hohen Lüfte" by Johann Franck from 1655. Also counted as a work by J.S. Bach, with the BWV 366 or BWV 454, because the melody and choral was published in Schemelli Lieder Buch.)

fredag, oktober 31, 2008

En gammal dikt om tiden

Tid


Somliga
har ett fullständigt cirkulärt tidsbegrepp.
Allting kommer igen:
årstider, människor, händelser.
Allting är en evig kretsgång.

Andra
ser tiden som en linje.
Ingenting går att göra ogjort - allting går vidare.
Människor förs obarmhärtigt iväg av tidens ström
mot sin död, och blir bortglömda,
pengar och makt byter ägare, det sker en
ständig utveckling och förändring av
våra villkor på jorden:
djurarter dör ut, kulturer uppstår, blomstrar och
sjunker bort.
Ständigt nya kombinationer av människor och villkor
leder till aldrig förut sedda händelser.

Själv har jag en ytterligare bild av tiden.

Tiden är en spiralrörelse uppåt, en fjäder
av hårt lindade varv av ståltråd.
Varje varv är ett år.
Tidsfjädern sträcker sig upp genom svart rymd.

De äldsta delarna är rostiga och bortvittrade, många år
bildar en enda rostklump där inget går att
urskilja i detalj.

Framtiden
är en glödande orm av nyvalsad tråd, som sakta ringlar
ner och formar sig efter tidsspiralens senaste varv.

Nuet
är den punkt där stålet härdas.
Den tid vi lever i fördunklas av det väldiga ångmoln
som bildas när tråden passerar kylvattnet.

Så läggs år till år, varv till varv.
Alltid ett par centimeter ovanför det förra;
en avbild av de tidigares form, men med nytt innehåll.

Den totala tiden blir en dominerande kraft i världen.
Vi sitter fast i nuets punkt av fjädern.
Försöker vi sträcka oss mot framtidens nästa varv
drar fjädern oss tillbaka (innan vi bränner fingrarna).
Söker vi oss ner i gamla tider, skjuter fjädern upp oss
mot nuet igen när vi inte orkar
hålla emot tidens kraft längre.

Så balanserar allt som är, har varit och kommer att vara:
på en vibrerande stålsträng, lindad runt en osynlig cylinder
någonstans i den värld som finns.

(Skriven 1986-87 av Maria Ljungdahl)

Autumn poem (reposted blog from 2006)




Gold is wherever you look 

- Lines written in celebration of a natural phenomenon 

Gold is wherever you look - 
up the treetops, down in the moss. 
Be glad; enjoy your fortune 
while you can feel and see it - 
this luck won't stay forever with us. 
 
These are the days 
when the aspen shines 
more brightly than the sun. 
 
These leaves are the lights; 
the aspen trees the guides 
on your path to winter. 
 
No more green; 
no need for shade. 
 
These last weeks of the mushroom season 
bright chanterelles have grown - 
after the rain, the wind, the unpleasantness - 
in unexpected places, in aromatic abundance. 
 
Recall when all is dark, cold, hidden: 
rustling light; fragrant gold. 
 

(c) Maria Ljungdahl 2006

söndag, oktober 26, 2008

Fairy Tale


Can't remember exactly how much of this picture was made from bitmaps in Windows and figures I cut and pasted from other sources, but there was a lot of work put into it - hours of digital painting with various tools - and I think the fairy is entirely my own creation, every pixel of her.




(copyright: MaLj 1996)

tisdag, oktober 21, 2008

Jesaja and the easy life

A friend posted a link to an article in an American Christian paper. I read it out of curiosity, and found that it contained a somewhat interesting discussion about the present economical crisis and the texts by Isaiah (Jesaja) and other prophets. In times when life was easy, the prophets told the people to worry and grief, but in times of hardship, they talked of comfort and hope for the future. The author - Andy Crouch - in the article makes critical comments about (American) christians of today, as in the following example:

"We are a terrifyingly unserious people, our heads buzzing with trivia and noise. This is more true, if anything, of American Christians than the rest of our country. The stark contrast between what I experience among Christians anywhere else in the world—and not just the "Third World," because Canada and Germany and Britain and Singapore come to mind as quickly as Uganda and India—and American Christians is astonishing. We are preoccupied with fads intellectual, theological, technological, and sartorial. Vanishingly few of us have any serious discipline of silence, solitude, study, and fasting. We have, in the short run, very little to offer our culture, because we live in the short run.
I am not hopeful because I think life is going to get easier in America. I am hopeful because I think it is going to get harder, and in a very good way. And I am hopeful because I think this means my children and grandchildren will live in a deeply and truly better world than I would have thought possible a few years ago."

fredag, augusti 15, 2008

Complex, simple, objective, subjective

Music blogger Kyle Gann says:
"Of course, the Swift Boat Graduates always have a point: a lot of complex things go on in the brain in response to a Satie Gymnopedie, and ultimately the Encyclopedia Britannica is just a record of billions of subjective impressions upon which doubt could be cast. Those are interesting, important issues to ponder, but they are rather divorced from everyday life, and few of us can afford to leave everyday life for long. Subjective, objective, complex, simple, are all comparative terms whose absolute endpoints lie outside human experience; and if you're going to swallow up those words into their intellectually derived absolutes, then we still need other words for the everyday meanings those words hold in conversation. What's wrong with the Swift Boat Graduates is that they sometimes wax fascistic about disallowing naive uses of their pet words, as though once you've discovered a more sophisticated concept for the word, what the naive use once referred to disappears. This tendency threatens to bring musical discourse down to a grad-school level. Part of intellectual maturity is knowing when the exalted meaning is appropriate and when the quotidian meaning is just fine.
(...) if we're going to connect the music we love with the world we live in, it's not helpful to get in the habit of justifying ourselves with a special, circumscribed vocabulary. That way dishonesty lies."'

(I have no idea about what a "Swift Boat Graduate" is.)

torsdag, augusti 14, 2008

Convallaria

Short meditation music from 2003. (Maybe more suitable as a commercial or other media jingle. Certainly not meant as concert music for string orchestra, at least not in this short form).

fredag, augusti 08, 2008

Copy and paste music

Following a discussion about this article I decided to put some of my old "compositions" with loops online, and I also posted two newer pieces to my site www.maritune.com.

The three first things are made with Roland DoReMix, which I got in a software bundle when I bought the SoundCanvas soundcard around 1995. DoReMix had presequenced 4-bar midi loops in different styles, which could be copied and pasted on a chart on the screen.

The two newest files are made with iLife GarageBand and Apple Loops. To the short example called "A Different Code" I added a couple of simple tracks which I played on the computer keys into the program.

The piece called "Exdream" is mixed in GarageBand (this afternoon) around an audio file from a midi recording I did with the Soundcanvas sounds on my first computer. I honestly think the piece stinks, mostly because the recording of my improvisation on "church organ" and "taiko drums", etc, isn't very interesting music, and certainly not a good performance or sequence job. However, I wanted to say something with this music, about life, folk music, pop sounds, attitudes and everything. Have a nice evening!

DoReMix examples

Some old music files, made with the 4-bar loop software Roland DoReMix


tisdag, augusti 05, 2008

Yin & Yang

I saw in my stats that someone printed the score to the piano version of my piece Yin & Yang yesterday, so if there are any more fans of my music out there, here is a link to the page where the score is published, and an mp3 of a midi demo! Another demo version can be found at YouTube (see below), with the leadsheet and mp3 published on SibMus.

String trio arrangement

Allemande BWV 836 (arr. by MaLj for string trio) (1720) by Joh. Seb. Bach & Wilh. Fr. Bach

This "Allemande" in G minor (BWV 836) is from the music album Johann Sebastian Bach prepared for his eldest son. The "Klavierbüchlein für Wilhelm Friedemann Bach" was started around 1720, when the boy was ten years old. It is assumed that father and son collaborated in the composing of this keyboard (harpsichord, clavichord, etc) piece.

I have arranged this for string trio: Violin I, Violin II or Viola, and Violoncello. There are separate parts to print from the SibeliusMusic.com page, too, and the middle part is available both in notation for Violin II and for Viola.

The time signature (my edition) is 8/8 here, instead of the more common C or 4/4, but the tempo is counted in half notes from the start.

tisdag, juli 08, 2008

Classical networks

In an article on a new site for classical and contemporary music the composer Hugi Gudmundsson writes about his MusMap.com project:

Where everyone has access to everything, the genres which are not actively promoted get just as lost on the internet as the classical department in your local record store. (---) The MusMap project was not initiated to compete with social networking sites like Facebook. Those sites are intended for much wider use than classical musicians and composers need to market themselves and their work. Someone looking for a new composition or a classical music act for a concert would never look for it in a recreational social networking site. Rather than a traditional social networking site, the MusMap project is more of a collection of online business cards of serious classical musicians and composers.


True, or? Well, I know of contemporary composers and classical musicians who have got contacts leading to unexpected and otherwise not available jobs, collaborations and gigs through the big social networking sites, where this sort of contemporary or old-style noise is so easily drowned in the endless stream of more or less pleasant noise from tracks in more popular styles, and where the categories are abused ("classical" is used by members of Myspace Music for both art music and rock!) and search functions are difficult to use. There is obviously a chance that such things can happen. And - to say something about the slim chances for new composers to get their works known even in specialized places online - I know of a site for self-publishers of sheet music where an enormous amount of new original music competes for attention not just within its own fields of notated new music (educational, classical and worship music, lead sheets and arrangements of jazz/pop/rock/song), but also with almost as many arrangements of The Greatest Hits Of Classical Music and other out-of-copyright music, and a lot of the good and useful scores surely will go unnoticed. I think it isn't always good to have a large catalog of works and a large and interconnected database of musicians, if visitors can't find the things they might be interested in, because there are too many things, and you can't search effectively. I don't think it is hopeless, however, as I have written recently in a discussion on Facebook. (I forgot to mention some places like Yahoo Groups, Webrings and mailing lists, which I have participated in earlier to connect with musicians. There are probably other sites and resources I should check out, to understand where the technology is taking us and where the people are gathering for the moment!) This was my posting a few days ago:

I have been a user of Sibelius (and reader of the official tech chat page) since the beginning of 2002, and a member of the self-publisher community SibeliusMusic.com since July 2002, but only quite recently have I started to notice how many other communities and self-promoting sites for classical musicians and contemporary composers there are around.

Not all of them are meant for music publishing (selling or giving away sheet music), like SibMus, but most have at least some space available in the member profiles for things like score examples, mp3 audio files, photos and videos, and since a couple of years the friend networking aspect is a prominent feature on these places. On SibMus this is not implemented at all, so friendships made at that community is not a matter of seconds, just a click on someones picture, but an investment of time and attention. You have to read what people actually say first, and then look up their external email address and find up something to ask them...

Some other community/database sites I have looked at this far, are: Classical Lounge, Sequenza 21, Composition Today, Dilettante, and MusMap.

I have also tried the publisher sites My Score Store, and Melos. Of course there are also a lot of opportunities for networking and showcasing of music on Myspace, YouTube, and Facebook.

My belief is that it will become easier to link material and info about music from various sites when the web and information technology develops further. Much of the (old fashioned, humane, personal, even sincere and honest, but) time-consuming networking will become automized or at least very simplified through Google and other services. People will hopefully find what they are looking for (if they are aware of or suspect that it exists, of course!), so if our music or our skills as engravers or musicians are wanted, and if we have at some point put the info about it somewhere, there is a chance somebody will find and appreciate it. Our info doesn't have to be stored in the "best" place (a prestigious database or an active community) in order to be found!

tisdag, juli 01, 2008

Blog layout news

Now you can subscribe to this blog through the simple buttons, one for all posts and one for all comments to posts. I have also added the new improved blog roll, so the info from the blogs I have on my radar are updated in real time.

Nothing to tell

The art of blogging has been almost given up and forgotten in the last months, during which I have done very little online - except checking my Facebook and Myspace and a discussion forum, but not contributing much. I read other people's music blogs, though, when the subscribed ones drop their newest content in my reader.

Haven't been painting or composing or writing much lately either. I studied painting once a week from February to May, but did nothing new that I want to show here or in an exhibition (we have an annual amateur salon on the local library but I wasn't prepared to participate this summer), just still life exercises in acrylic on cheap paper, to learn more about light, balance and colours.

Musically, I am jumping between very different things. I have been learning some jazz standards on piano (I am not very good at playing and can't improvise much), for example "Hallucinations" by Bud Powell. Then I have been playing the piano part to "Åkersbergavalsen" a lovely waltz written some years (or decades?) ago by Ove Gardemar. It was used when a song group led by Christina Nordstrand was entertaining old people at a hospital with spring and summer tunes. I have made and published (on SibeliusMusic) some revisions to my song "Elisabeth dansar" - a short, lyrical tune for children. Yesterday I started to put the music from Beethoven's op. 131 into Sibelius notation, to see if I could learn something about string quartet writing by this exercise. (There seems to be a file of the LvB op131 in Finale notation available at Project Gutenberg but it is an experience to notate it from the pocket score, too) I often get ideas for new compositions and sound works, but nothing that seems important enough to start working on. You have to imagine at least some sort of listener for a piece, and if not, don't waste your time. Being a composer is really frustrating most of the time, especially if you are not a performer yourself, and if you lack the social skills needed to build a network of contacts in the musical world...

Hope you are having a nice summer, readers!

lördag, mars 29, 2008

mercury playground (poem)

Mercury Playground

Suddenly shadowed, the heavens imploded again
Dark clouds, dark grey over a quiet grey village
Thick curtains of crystals, wet, dropped down in silver

Shockingly cold, wrapping all ground in winter anew
like some sweet-scented lace, or a veil of white lilies
Laid folded in layers, wet, draped on the surface

Sun-melted then, when spring came to its nature once more,
was changing reflection, rejecting the goodness
in children out playing, wet, dipped in the snow drifts

Mercury, mercury, changing forever its silvery wings
Projecting and fleeing, like letters and mirrors
The playground now poisoned, wet, drowned in the icing

MaLj 29 March 2008

fredag, mars 28, 2008

Upcoming concert with Alan Hilton's music

Amadeus Orchestra:

United Reform Church, Ickenham - 19 April 2008 at 4.00pm
An afternoon of music by Alan Hilton in the presence of the composer.

http://www.amadeusorchestra.co.uk/concerts.html

lördag, februari 09, 2008

Chaconne

Also published on my YouTube page!
The sheet music to the clarinet/viola/cello version is here.


onsdag, januari 16, 2008

The road and the water

Music composed and played by Maria Ljungdahl.


Also on YouTube

söndag, januari 13, 2008

A music video for Michael

The lead sheet for the music in this video - "Ignoble Simplicity" - is published by the composer Michael Morse on SibeliusMusic.com, at
this page
and the ensemble version at
this page.


(also on YouTube )